insideofmyheart

Under den underbara veckan jag har haft i Stockholm har jag lärt känna mig själv bättre (jag berättar mer om denna vecka senare =) )
Men jag har under veckan funderat mycket på hur jag är som person, och veckorna innnan minns jag att jag har börjat mer och mer funderat på varför jag är just som jag är.
Men under veckans gång har jag ibland varit väldigt förvirrad angående vissa saker, medans andra delar av mig blev tydligare. Jag har åtminstonde fått mig tankeställningar som jag funderar mycket på.
Men ett utryck som jag nyss läste kände jag mig så väl in i.
"Jag är en känslostormande person"
På en gång höll jag med om att det är precis hur jag är. Åtminstonde en del.
Varför?
Jo ibland kan jag må så sjukt dåligt, och förtvivlat undra varför livet alltid lägger krokben för mig och ifrågasätta varför jag aldrig kan få en lugn stund. Men en stund senare kan jag lika gärna må jättebra, älska livet ända ut i fingertopparna och vara så otroligt hyper och njuter av varje sekund. För att sen kunna vända lika fort igen.
Och de få gånger jag är arg, då är jag verkligen det, och det kommer oväntat, snabbt och kan vara lika fort borta igen.
Men det jag vill poängtera är inte att jag kan ändra humör fort, för det är inte så radikalt för mig.
Utan min poäng i det hela är att jag sällan är "lagom" i mina känslor. Utan vilka känslor det än är så är det fullt ut och genom hela mig.
Ni kanske inte håller med, men när jag funderar på hur jag är överlag så känner jag åtminstonde igen mig i just det uttrycket. 

                              Och så var det med den tanken jag bara ville få ner någonstans.

                               


och just nu mår jag så jävulst himla underbart fantastiskt bra och jag har en stor aptip på livet och älskar att leva och finner allt så himla underbart just nu! Känslan av den obeskrivliga lyckan inom mig är universalt fantastisk .