insideofmyheart

♦Syskon ♥

Syskon är som din spegel, men samtidigt din motsats.



♦Syskonen finns alltid där om du behöver dem även om du inte kan förklara.
♦Hos syskon har du alltid ett extra hem.
♦Med syskon kan du skratta och gråta tillsammans med.
♦Syskon förstår dig ofta lite extra.
♦Syskon försöker hjälpa dig allt de kan.
♦Med Syskon kan man bråka, men man hittar alltid tillbaka, banden bryts aldrig.
♦Syskonen är eviga.

& jag älskar mina syskon ♥
Tack ♥

"I´m breaking up inside.
It´s a storm inside of me.
I think I´m lost.
I would like to move, to my own place. 
That would be so much easier. 
I know I´m silly, but I´m so confused.
I´m running to much. "


Hörde en låttext på radion och skrev ner, tyckte den var bra.
Till alla förvirrade där ute i höstemörkret nu.
Kram på er, ta hand om er.

Hur vet du vad gul är Egentligen?!?

Känns som skoltiden mest innebär "flumämnen" visserligen roligt och intressant, men ibland känns det som om det går lite lååångt tillochmed för mig.
Men håller även på med en musikal på måndagar, om ronja rövardotter. det ska bli himla intressant. och nej, jag ska inte sjunga. men hela det ska bli väldigt roligt :D

Nyligen efter allt jobb tyckte jag att jag hade mycket pengar, nu börjar dock de pengarna bli väldigt lite.
Så mycket jag vill göra.
Som projektarbete i skolan funderar jag och en kompis att åka till Kenya eller Moldavien som volentärarbete över jullovet.
ja julen.. det svider även om jular kan bli tuffa så är de ändå underbara. och ska firas med familj. men antar att det blir en erfarenhet som vore bra. men det handlar ju om sjukt mycket pengar. säkert runt 10 000 - 12 000 kr....
samtidigt vill jag åka på en sista minutenresa till medelhavet med syster till höstlovet eller sommaren.
och samtidigt vill jag ut och tågluffa i europa med tjejerna nästa sommar.
och samtidigt ska jag fixa körkortet, och kunna betala min antagningsavgift på strömbäck ifall jag kommer in där nästa år på 7000 kr.

Så har karaten börjat igen också, himla kul! och skoj att ha syster med :p

Försöker läka sår från förr, från många år tillbaka. Har börjat öppna upp ärr som har förgiftat mig innifrån det undermedvetna. Saker jag trodde var passerat påverkar mig utan jag kan kontrollera det. Saker jag inte vill veta om. Det var då, det är passerat, försök inte skylla på det.  Men försöker nu få tag på det nu, ord kasstas i ansiktet om en sanning jag vägrar tro på. Ni var inte där, ni kan inte kalla det så. Det var förr. Det är förbi. Nu finns det ju en trygghet i kärleken, en jag litar på, en snäll.

Andra ärr skaver fortfarande. Fyra ögon på vakt. Omsorgsfullt försöker bygga upp,  men rädda från olika perspektiv.

Vetsakpen om att jag aldrig någonsin kommer kunna läka en blodsvänskap närmar sig mer och mer mitt medvetande. rykten om flykt låter lika med döden i mina öron. Varför kan jag inte förlåtas?

Samtidigt på en annan nivå kan jag inte förlåta en vänskap. Vi låssas, vi trevar oss fram. Men det gör ont, rädslan darrar.