Underbart
Det är så underbart att få svara "underbart" om någon frågar hur man mår, för förut för några veckor sen då lät det " det funkar" " jag överlever" "det går framåt på något vis" .
Men Som ni knaske läste tidigare hände det något väldrigt besyneligt. Det var itne heller enda gången, sen senare på kvällen så brast jag i gråt och fattade verkligen inte varför. ( Men tårarna slutade snabbt, jag fick ju ett jättefint sms av, ja ni kan ju gissa vem, ja jusste, ♥Rasmus♥ =) )
Dagen därpå mådde jag illa och var dundertrött. det sades att det berodde på för lite sömn och för lite vatten. Vilket jag vekrligen hoppas på. Sen i skolan, jag var så himla trött hela dagen. men på gympan då jag låg på bänken och väntade på att alla skulle bli klara så känner jag helt plössligt hur min kind blir våt. Jag går in på toan och ser att jag gråter. jag tyckte det var skitkonstigt, det fanns ju ingen annlednign.
Sen efter skolan kom Elin =D
Vi satt en hel del och pratade. Då kändes det lite fel att säga att jag måde underbart bra.
Hur kan jag göra det då inte du gör det?
Så då du frågade mig sa jag ju "underbart", fast jag sa ju att jag mådde illa och var trött ( du måste tyckt att jag var skittråkig som sen bara låg där och nästan sov)
Fast det lät så taskigt på något sätt, så helt plösligt hör jag mig berätta om något som jag verkligen har gjort allt för att sluta tänka på/ignonera/förtränga.
Du lyssnar på mig och då jag säger att jag känner mig mesig, att det likosm inte är något, att det finns värre saker som händer än det lilla som jag verkligen avskyr att tänka på och minnas .
Men du säger att det inte alls är mesigt, att det är fel gjort av personen och att ingen har rätt att behandlas så där, att personen inte visade någon respekt och visste precis hur den personen skulle göra för att få sin vilja igenom.
Vilket kan stämma.
Då jag tänker på det känner jag en våg av illamående och jag vill bara byta kropp eller något, och fötränga det. Men som sagt samtidigt tycker jag att jag är lite fjantig och så. Jag var lite orolig om hur lång tid det kommer ta innan jag ser det som något fint igen, när ska jag våga igen? Det får ta den tid det tar.
Men jag behöver inte vara orolig, det vet jag.
Personen jag ser då jag blundar är underbar och jag litar verkligen på den personen, och jag är inte orolig, jag har bara ett djupt ärr som jag försöker dölja eller fylla igen...
och nu ska jag göra ett hundrande försök att radera det ur mitt minne, det som plågat mig ibland ett tag.
Så då satt vi där och pratade, fem tårar rann för min kind, ner för din rann det många. Jag kommer alltid finns här för dig! Det jag grämde mig över, det är bara en liten fjärt i rymden. men dig, på något sätt, jag vet ej hur, men du ska få det bättre, det måste bli bättre!
Bästa vänner för evigt Elin!
Men Som ni knaske läste tidigare hände det något väldrigt besyneligt. Det var itne heller enda gången, sen senare på kvällen så brast jag i gråt och fattade verkligen inte varför. ( Men tårarna slutade snabbt, jag fick ju ett jättefint sms av, ja ni kan ju gissa vem, ja jusste, ♥Rasmus♥ =) )
Dagen därpå mådde jag illa och var dundertrött. det sades att det berodde på för lite sömn och för lite vatten. Vilket jag vekrligen hoppas på. Sen i skolan, jag var så himla trött hela dagen. men på gympan då jag låg på bänken och väntade på att alla skulle bli klara så känner jag helt plössligt hur min kind blir våt. Jag går in på toan och ser att jag gråter. jag tyckte det var skitkonstigt, det fanns ju ingen annlednign.
Sen efter skolan kom Elin =D
Vi satt en hel del och pratade. Då kändes det lite fel att säga att jag måde underbart bra.
Hur kan jag göra det då inte du gör det?
Så då du frågade mig sa jag ju "underbart", fast jag sa ju att jag mådde illa och var trött ( du måste tyckt att jag var skittråkig som sen bara låg där och nästan sov)
Fast det lät så taskigt på något sätt, så helt plösligt hör jag mig berätta om något som jag verkligen har gjort allt för att sluta tänka på/ignonera/förtränga.
Du lyssnar på mig och då jag säger att jag känner mig mesig, att det likosm inte är något, att det finns värre saker som händer än det lilla som jag verkligen avskyr att tänka på och minnas .
Men du säger att det inte alls är mesigt, att det är fel gjort av personen och att ingen har rätt att behandlas så där, att personen inte visade någon respekt och visste precis hur den personen skulle göra för att få sin vilja igenom.
Vilket kan stämma.
Då jag tänker på det känner jag en våg av illamående och jag vill bara byta kropp eller något, och fötränga det. Men som sagt samtidigt tycker jag att jag är lite fjantig och så. Jag var lite orolig om hur lång tid det kommer ta innan jag ser det som något fint igen, när ska jag våga igen? Det får ta den tid det tar.
Men jag behöver inte vara orolig, det vet jag.
Personen jag ser då jag blundar är underbar och jag litar verkligen på den personen, och jag är inte orolig, jag har bara ett djupt ärr som jag försöker dölja eller fylla igen...
och nu ska jag göra ett hundrande försök att radera det ur mitt minne, det som plågat mig ibland ett tag.
Så då satt vi där och pratade, fem tårar rann för min kind, ner för din rann det många. Jag kommer alltid finns här för dig! Det jag grämde mig över, det är bara en liten fjärt i rymden. men dig, på något sätt, jag vet ej hur, men du ska få det bättre, det måste bli bättre!
Bästa vänner för evigt Elin!
Kommentarer
Trackback
