insideofmyheart

Nu mer hoppar jag på moln, ler konstant och spenderar väldigt mycket tid i telefonen ( fast det gjorde jag ju iförsig tidigare, fast nu är vi kanske lite duktigare på att snacka =) )
En kompis sa mitt namn idag då jag med ett leende satt i mina egna tankar. (numer är jag lättare att få snabb kontackt med ;-) )
Hon log mot mig och sa med ett leende att " du är så possetift förändrad" ( kanske inte precis dom orden, men principen. )
hon forsatte  :
- förut kunde du sitta så här, sa hon och härmade mig hur jag brukade sitta med nerböjt huvud, ögonen mörka, långt borta  och sorsna och muniporna ner till golvet.
- men nu,  fortsatte hon, ser du ut så här, och så log hon med hela ansiktet, glittrade med ögonen och läpparna log så där som man bara gör då man är kär, då man riktigt älskar någon.
Jag bara log lite smått generat över hur mycket det märktes på mig och skänte ( som är väldigt vanligt numer , snarare alltid ) en tankte till min underbara pojkvän.

Men jag får inte glömma hur livet kan vara.
Jag har insett att det är många som har döljt ett mörker som jag nu insett tycks finnas även i dom. Varöfr har jag inte märkt det tidigare? För dom ska jag kämpa, så som dom har kämpat för mig.
Mörkret verkar inte vilja lämna mitt liv. om det bråkar med mina vänner, så bråkar det även med mig.
kankse för att jag tidigare nämnde att jag trivdes i mörkret? att man alltid då var berädd på allt då. Jag kände som jag svek er så mkt då jag sa det.
Nu blockerar en starkare kraft mörkret, och det heter kärlek.

kärlek är det vackraste som finns!
blomamn fick blomma ut och välkommnades med öppna armar och den kommer nog itne att vissna!