ett frö är sått och växer

Under en tid har jag börjat känna av ett frö inom mig. Först ville jag förneka det, för kanske var det bäst så? För det var ju så det var sagt, att det skulle förnekas. Men nu har det växt så mycket och så fort, så nu kan jag inte längre förneka det för mig själv.
Men för alla andra är det en hemligen. En fin hemlighet som jag ibland tar fram för mig själv som ger mig ljus och små förhoppningar.
Jag skulle vilja berätta om min hemlighet, men den är för komplicerad, eller ja, egetnligen inte, men den kan bli.
Den kan förstöra så mycket. Men den kan även göra så mycket underbart.
Jag vet inte om jag vill att fröet ska växa, för tänk om hemligheten avslöjas och så förstår den allt eller gör allt besvärligt. Jag vet inte om jag vågar låta fröet växa och bomma ut, men den gör det hastigt och inget jag gör kan få det att stoppas.
Men inom mig hoppas jag att den får blomma ut. För den kan bli en vacker ros som bildar en fin saga och kankse kan få mig att inse att livet kan vara som i filmer.

Nu kan det inte förnekas, inte för mig själv iaf men ska jag vara först att visa min fina blomma?
Ska den få blomma ut, eller kommer den bara att vissa om den får chansen att blomma ut?

så många frågor... så få svar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0