insideofmyheart

Sitter här med foten inlindad i bandage och har stolen som stöd. Jag har fått två nya vänner som bokstavligen kommer stötta mig den närmaste framtiden;  kryckorna, & dom  står inom närhåll, och är redo att hjälpa mig i minst 10 dagar.


Hur har jag då lyckats denna gång, jo jag var lite ovanligt klumpig,
Skulle försöka häva mig upp i dom romerska ringarna, men jag misslyckades, ( är inte precis stolt över mina armmuskler xD ^^ ) tappade greppet och landade snett på Emmas fot (förlåt). Jag ?föll? sen på golvet ( jag låg ju på golvet, hur hadde jag annars hamnat där om jag inte föll ?) och kände en otroligt hemsk smärta i foten. Och allt jag tänkte på var att få av den himla skon. Jag kämpade med den medans kinderna blev blöta av tårarna för smärtan var nästan outhärdlig ( har dock en låg smärtgräns =S ). Kompisarna såg mig, kom och hjälpte mig, frågade hur det var och  kallade på läraren då dom insåg situationen. Med stöd av dom kom jag in på omklädningsrummet där vi kylde min fot i duschen*Kallt*  Sen kom skolsköterskan kollade lite på foten och la bandage om foten. Dom beslutar att ringa mamma då jag ligger på bänken och gråter.  Där på bänken har jag superont i foten där smärtan dunkar, kommer i vägen och strålar upp i benet. Jag kom även ibland in i hyperventelaradne andning, och spände mitt ben ( som inte var skadat) och även händerna. Skaka gjorde jag också. Det snurrade även i huvudet, så ibland kändes det som om jag svävade bort från platsen, det onda försvann, men glömde dock att andas, men så helt plöstligt börjar någon alltid ropa mitt namn och ruska på mig och återupprepa igen att jag måste vara vid medvetande tills ambulansen kommer. ( som dom ringde strax efter att mamma kom.)  Mina tre underbara kompisar, linn, linnéa och emma stod där hela tiden med mig. Dom sa lugnande ord till mig och höll mig i händerna ( inte till annledningen ni tror, men för att jag har lärt mig hantera atackerna och visste därför att om jag hpller någon i handen så spänner jag den inte, för vill inte göra illa dens hand.) Tack för att ni fanns där och hjälpte mig tillsammans med kicki.
Ambulans kom, körde in på sjukhuset. Där jag röntgades efter så klart en himla lång tid. (Det går ALDRIG fort på sjukhuset =S )  sen då dom fått svaren säger dom att mitt ledband har dragits loss och snärtat till och slagit loss en benflisa.  Så måste kabnske operera för att ta bort benflisan, men det skulle nån doktor bedömma. så jag får se ifall dom kontaktar oss i morn eller i övermorgon (torsdag)
Dom beslutar att jag ska gå på kryckor. Visstja, mamma fick den fina iden att jag ska testa gå på foten. Smärtan och yrsen av att bara sätta mig upp får tåranra än en gång att komma.  Och då jag igen skulle testa gå så grät jag och gnydde att jag inte kunde få benet att röra sig. Så jag fick sätta mig igen. Så dom komoch la nytt bandage om foten. Fick även i varven äta för första gången sen 07.30. då var jag hungrig kan jag lova! ^^
sen då jag satt i rullstolen för att ta mig till sjuktransporten så skulle mamma på få mig skon och började lirka på den och vikcka på foten. men då skrek jag av smärta och efter några vält valda svordommar ( åt smärtan, min klumpighet och skon, inte åt mamma) så tog jag på mig skon själv.
Sen vid 4 kom Taxin, så var på sjukhuset i 4 timmar...
& nu kan jag inte stödja på foten, emn ska försöka om några dar, ska även ha taxi till och från skolan,
så var på sjukhuset 4 timmar. Kan nu inte stödja på foten, pga smärtan. senare ska jag göra några övningar då det börjar kännas bättre. får heller inte träna karate på typ en månad, alltså ingen gradering för mig

Nu ska jag hoppa upp för trappan, och inte ramla och sen se om jag kan sova trots foten.

Tack igen Linn, Emma och Linnéa

& ni som hjälpte mig.( sjuksköterskan, mamma, ambulanskillarna, & alla andra på sjukhuset )

Godnatt, i morn är en ny dag, & jag får vara hemma :D