insideofmyheart

Hur lite jag än vill, så är vardagen, verkligheten här igen för att skörda sina offer.
Man hör allt, men lådsas som om det är knäpptyst. När ska vi börja protestera? När ska vi börja säga imot eller ens ge igen?
Det är förnedrande, men alla lådsas bara som om det regnar.. Även jag....  Jag blir så himla arg, vill bara skrika rätt ut att dom ska hålla käften. Men jag förblir tyst och låter ilskar sjuda inom mig för att sen försvinna...

Visst jag hade inte sett fram emot skolan, men jag hade glömt den sanna verkligheten i den. Men nu är iaf första dagen genomklarad. Bara ca 6 veckor kvar.

Sen är det jul! Hur mycket jag än har kämpat imot först hösten och nu julen så är den snart här, jag menar nyss var det ju sommarlov och nu är det November och snö på marken! =O
Fast en sak jag ser fram emot med snön och vinter är att få åka pulka ;D  .
& Jag vill även sätta Jason på en pulka eller något, för han har kanske inte har åkt så mkt, eller så har han det, jag vet inte ^^

Did you herd that Jason? I gonna take you out to go on a sledge i our garden ^^  And btw when I now write at english so you can understand, ( when I remeber to give you the addres)  I just whant say that I love you <3

Visstja, en possetiv sak med skolan var att träffa dom kära vännerna som jag inte har träffat eller knappt talat med på 3 veckor!  Så himla kul att se er igen!

( bilden raderad pga personers missnöje ;) )

Ni betyder supermycket för mig!
Skulle inte klara mig utan er!


Nu känns det som jag har skrivit allt jag tänkt skriva för dagen.


Det känns som om någon kommer bli sårad, och jag hoppas att det blir jag. För det kan jag hantera, men jag kan inte hantera om det är jag som sårar någon annan. & Jag tänker inte såra någon, så jag bara väntar på att jag kommer springa in på mitt rum och göra min kundde både blöt och svart med maskara.
Låter sjukt, jag vet. Men sån är jag. Vill ta den värsta smällen, slänga mig framför mina kompisar. För vad skulle jag göra om dom försvann....?