insideofmyheart

Helst skulle jag väl vilja springa ut och lägga mig under stjärnorna. Med mp3:n i örorna och bara ligga där på gräset och se upp mot stjärnorna... Stjärnorna.. dom känns så fridfulla. Vad jag än säger så håller dom det hemligt. Fast jag vet att jag inte behöver uppsöka stjärnonra för att finna tryghet. Fast det vet jag vart jag kan finna förutom under himlen. Men ingen är här med mig för stunden, eller jo, men inte fysiskt... 
Ni kanske undrar vad jag gör uppe nu... Men vill inte lägga mig, för det betyder att söndagen kommer fortare, & söndagen betyder snart vardag. Jag vet inte varför men jag vill inte att det ska bli vardag igen.
Vet precis vad jag ska göra imorgon och jag gillar det inte, helt normala saker, men ändå känns det inte kul .
haha nu kan jag ju verkligen inte ge ut bloggen på länge. Vem vet vilka som då skulle läsa, då skulle dom säkert tro att något är fel, men det är det ju inte. eller?
Livet är kanske såhär?
no lies, but no truth, I scream for help, I give you clues, but then I joke away it and pretend like it´s nothing. And how can you help me, if I don´t even understand self whats wrong. What a hell am I doing? I whant your help, but I know, nothing is wrong. so how can you help?
vill sudda allt..
Jah mår toppen, eller hur?
värden, jag mår underbart toppen.

-Jag har saknat dig.
"Min kropp, eller min själ?"
Hans hand slinker ner innanför mina jeans.
Han tar min hand och för ner den i sina jeans.
"Jag känner illamåendet svälla över mig"
Motvilligt gör jag det lite skönt för honom,
men efter några sekunder känns det fel.
Jag drar upp handen,
försöker dra upp hans hand,
men han är starkare och håller den kvar.
"Jag ger mig, Jag älskar ju honom"
Han tar min hand och tvingar tillbaka den under sina jeans.
Då min hand vilar där kysser han mig och viskar:
-Jag älskar dig.
-Jag älskar dig med.
Jag försöker lite försiktigt dra bort min hand.
Han håller den bestämt kvar.
-Är allting okej?
- Ja, ljuger jag och viker undan blicken för att
dölja skammen....

Jag hittade denna text, så himla hemskt.
Jag är glad att min pojkvän är supersnäll och mån om mina känslor... <3

Nu är klockan himla mkt, men jag sitter här så länge du min vän är här. Tillsammans är vi starka.
Tack för att du finns, & glöm aldrig att jag finns här för dig! Jag försöker iaf allt jag kan, men ibland känns det som om jag sviker dig och är helt mållös... Jag fäller en tår iför jag är ledsen för att du är det, men istället ska jag ju torka dina, men misslyckad totalt. vad för vän är jag då? Jag önskar att jag kunde göra mer...

Jag tror att jag klarade mig undan.
Mina händer skakade, mina ben spänndes, andningen blev nästintill hyperventelerande. tårarna brände i ögonen...
Men nu, jag klarade mig! så himla glad jag blev, för det skrämmer skiten ur mig.
Jag börjar bli bra på att hantera det. lite smått stolt faktist ;-)  fast jag fick ju hjälp från en ängel =).

Tack för att du finns!