mörkret måste älska mig, någon som gör det iaf^^
Jag misslyckades totalt med mina planer då jag tänkt genomföra det.
Senare blev allt värre och sanningen kom fram ur mig, och du gjorde det åt mig. men jag lovar att du också hade tänkt göra det.
Tårarna vällde upp, bara tre tankar fanns framför mina ögon. "Hur blev det så här?" , " Varför reagerar jag så här?" och
" Jag vill bara bort härifrån" .
Men bort det kom jag inte, tydligen var det försent för en finfin promenad någonstans långt bort.
så det blev att ringa, och sen gå ner och lugna mor min, och sen något himla skolarbete , tydligen får jag inte försumma det...
Sen tillslut 00.20 så gick jag och la mig, alltså inte så sent som jag trodde.
Så många tårar, varför?
Vill bara gråta nu, men det känns som fel tillfälle.
Vad ska jag ta mig till?!
Jag vill bort härifrån som sagt.
Jag trodde att mörkret skulle skingras och att jag skulle få se den starka solen.
Men istället fortsätter jag vandra här, men den tunga sten jag burit har jag iaf tappat, så det är lite lättare att famla i mörkret nu.
Jag försvinner i mig själv och drunknar i djupet som finns i mitt huvud och tankar.
Ibland blir jag nästan okontacktbar.
kompisarna säger att , "men jossan nu är du borta IGEN" så börjar dom först med sina röster få mig tillbaka, sen vifta med händer framför mina ögon och tillslut ruska i mig, då dras jag hastigt tillbaks och kollar sorgset men tacksamt på dom och då jag ser att dom är nöjda, så faller jag tillbaka.
Igår knuffades jag ut för ett stup, eller tog jag steget själv. Jag vet inte, jag vet bara att jag föll och faller fortfarande.
Det finns dom som sträcker sina händer efter mig, jag fösöker förvirrande att att fånga händerna men jag ser blockerar mig själv.
fuck, jag borde inte sitta här & skriva, jag borde arbeta med en himla clown vi ska lämna in på maten som ska motsvara vårt prov. jag har mkt kvar, men pallar fan inte med det. Det är för mkt annat i huvudet.
hur ska jag ta mig igenom detta, kanske om jag får fara bort, men närmaste tillfället att komma utanför umeå blir väl sportlovet då jag förhoppningsvis ska till syrran i sthlm =)
& då hoppas jag även att jag får göra om "torsdagen" igen =)
nu ska jag föräska göra skolarbetet men om jag lyckas vet jag inte.....
Senare blev allt värre och sanningen kom fram ur mig, och du gjorde det åt mig. men jag lovar att du också hade tänkt göra det.
Tårarna vällde upp, bara tre tankar fanns framför mina ögon. "Hur blev det så här?" , " Varför reagerar jag så här?" och
" Jag vill bara bort härifrån" .
Men bort det kom jag inte, tydligen var det försent för en finfin promenad någonstans långt bort.
så det blev att ringa, och sen gå ner och lugna mor min, och sen något himla skolarbete , tydligen får jag inte försumma det...
Sen tillslut 00.20 så gick jag och la mig, alltså inte så sent som jag trodde.
Så många tårar, varför?
Vill bara gråta nu, men det känns som fel tillfälle.
Vad ska jag ta mig till?!
Jag vill bort härifrån som sagt.
Jag trodde att mörkret skulle skingras och att jag skulle få se den starka solen.
Men istället fortsätter jag vandra här, men den tunga sten jag burit har jag iaf tappat, så det är lite lättare att famla i mörkret nu.
Jag försvinner i mig själv och drunknar i djupet som finns i mitt huvud och tankar.
Ibland blir jag nästan okontacktbar.
kompisarna säger att , "men jossan nu är du borta IGEN" så börjar dom först med sina röster få mig tillbaka, sen vifta med händer framför mina ögon och tillslut ruska i mig, då dras jag hastigt tillbaks och kollar sorgset men tacksamt på dom och då jag ser att dom är nöjda, så faller jag tillbaka.
Igår knuffades jag ut för ett stup, eller tog jag steget själv. Jag vet inte, jag vet bara att jag föll och faller fortfarande.
Det finns dom som sträcker sina händer efter mig, jag fösöker förvirrande att att fånga händerna men jag ser blockerar mig själv.
fuck, jag borde inte sitta här & skriva, jag borde arbeta med en himla clown vi ska lämna in på maten som ska motsvara vårt prov. jag har mkt kvar, men pallar fan inte med det. Det är för mkt annat i huvudet.
hur ska jag ta mig igenom detta, kanske om jag får fara bort, men närmaste tillfället att komma utanför umeå blir väl sportlovet då jag förhoppningsvis ska till syrran i sthlm =)
& då hoppas jag även att jag får göra om "torsdagen" igen =)
nu ska jag föräska göra skolarbetet men om jag lyckas vet jag inte.....
Kommentarer
Trackback
