my one mind against my self

Vadå sviken av sig själv....
dubblet upp till&med...
suck...
Fick frågan varför.
Vet ej.
Egentligen inget problem.
Kanske bara gamla ärr som gör det svårt att andas.
Ärr som jag trott hade dolt och förträngt sen länge...
Jag vet att ett steg bak nu, kan göra att jag backar fortare nästa gång...
Men ett steg fram verkar för svårt, och stå kvar finns inte med i planen..
Ännu inte bestämt mig, men jag känner att även fast jag vill trotsa mig själv,
 så vet jag inte om jag klarar av att göra det.
suck, måste jag vara så löljig?...
blä...
Om jag ändå hade lite mer styrka...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0