en kämpig dag...
hejhej :P
nu har skolan börjat igen.
snacka om enkel dag idag. började 10.15, hade då 1 timmes data lektion, då vi då bara gick igenom first class. sen hade vi lunch ett tag, sen hade vi ca 1 timmes matte, varav det var genomgång 20 min. sen, ja då slutade jag , alltstå köl 1. och så kommer alla mina måndaga vara hela året. och det känns rätt skönt, liksom bara 3 timmar i skolan, varav bara 2 timmar är lektioner.
Av någon anledning som jag inte kom på, så blev jag jättenervös då jag gick utanför dörren i morse. fick verkligen tvinga mig att le då jag vände mig om och vinka hejdå till mamma. Fan trodde jag skulle behöva ställa mig i diket och spy. så jävla nervös var jag. men jag kunde inte komma på varför. iförsig, det är inte första gången som min kropp säger att den är nervös , fasten jag i tanken inte alls är det. hm.. mysko..
Tog mig knappt till skolan, var så slut i hela kroppen. var ju skakig också. Ju mer jag cycklade, ju mer började den igennkända panikkänslan blomma fram. Hela vägen jag cycklade så intalade jag mig själv att jag skulle kunna kämpa imot, att det skulle gå bra. inget att vara orolig för. så jag tog mig fram, men shises, trapporna, dom var serist jobbigare än någonsin. Tog mig självklart upp iaf. Jag avr alldeles kallsvettig då jag gick mot )
Jag gick på toa och såg paniken i mina ögon. shit, syndes det verkligen så väl?! Då jag satt mig i klassrummet kändes det som om jag inte orkade hålla imot längre. Likosm eftersom jag inte viste varför jag kände orkanen av panik inom mig och alla tecken på en attack, så kunde jag ju inte motarbeta det lika väl. gick därför ut och visade en lapp för läraren som jag snackat med i fredags ( han pratade i telefon, varav vf lappen ) där jag skrev att "om jag går ut från klassrummet, då är det panik! " och jag menar det, då hade det handlat om sekunder. jag vet inte om ni förstår hur jobbigt det är. ni kanske tror att " det är väl ingenting" "fan vad klen hon är" " hon vill nog bara ha uppmärksamhet" men så är det inte! angående uppmärksamhet, vilket jag fått förgråan om många gånger. det sista jag vill är tt få en atack på skolan, i klassrummet bland folk jag inte litar på riktigt.. serigöst, fatta vad jävla hemskt. alla ahade nog trott att jag är sjuk. och klen, jag personligen är faktiskt himla stolt att jag kunde hantera det. för det var skitnära till att bryta ut. men jag klarade av att kämpa emot det.jag träffade emma och Maja, och vi åt lunch., och jag gjorde tecken till emma att det var skönt att se henne, det kändes tryggare. och hon sa åt mig att slappna av, och då jag sa att jag gjorde det tittade hon skeptiskt på mig och likosm " öh varför skakar dina händer och hela du är spänd?!"
Efter en lugn, avslappnad lunch med skratt och leenden och minde goa potatisbullar xp
så gick det så gott som över =)
ja det var min skoldag, guh vad skönt att få skriva av sig lite ^^
ha det bra allihopa =)
