insideofmyheart

Livet är enligt vissa en vädefull gåva.
Livet är enligt vissa en jobbig börda.
Livet är enligt vissa utan mening, utan man ska bara ta sig igenom det med rutiner.
Livet är engligt vissa bara en början på döden.
Livet är engligt vissa något som man ska ta vara på.
Livet är enligt vissa något som bara är pest och kan slängas bort.

Människor är enligt Livet kankse bara pjäser i ett spel.
Det är inte alla som kan vinna i spelet,
men det är väl klart att inte alla kan det,
eftersom livet har glömt att förklara reglerna för vissa människor.
Eller så finns det vissa människor som fuskar och tar sig igenom för enkelt,
eller finner att spelet med livet är för svårt och därför gör proseccen svår och kort.
Men vad krävs för att vinna spelet?
Att ha ett långt och lyckligt liv?
Vad är då ett lyckligt liv?
Kärlek?
Vänskap?
Familj?
Barn?
partner?
Makt?
Pengar?
Mat?
Tak över huvudet?
Eller bara att få överleva dagen?

Alla människor ser så olika på lycka....
Lycka, är det att leva? Eller att få dö?

Jag har två stycken i min omkrets som nyligen har dött.
Du läste om den ena lite grann i det förra inlägget.

Mattias, han var en klasskompis som jag gått i samma klass i snart 10 år. Jag kände honom inte så väl, men då jag fick sms:et där det stod att han tagit självmord så mådde jag inte så bra kan jag säga.
Jag sprang upp och bara stod på mitt rum och visstje itne vad jag skulle göra.
Tillslut satt jag, mamma, brorsan & Rasmus på mitt rum medans jag grät.
Men jag förstod inte varför jag grät, jag kände honom ju inte =O
men dom menar på att 10 år är mkt, och jag har ju lite svårt att hantera mindre bra saker... Kankse därför jag tog det dåligt? Chocken, att någon i min klass helt plöstsligt inte finns. Att se alla andra må så dåligt. Att ljuset var släckt i någons liv, och därför tillslut släckte ljuset i sina ögon och somnade in.
På Fredagen så var det minnesstund för våra klasser, och lite övriga ungdommar som ville komma.
Det var himla jobbigt, men vi hjälpte varandra.
Även var ju Elin och Rasmus där för mig,- Tack =)
I dag i skolan så pratade rektorn om vad som hänt, och sen i klassrummen pratade vi om det och skrev ltie dikter och minnen och så.
Hela dan var himla jobbig,.. jag mådde illa och kunde inte le...
fortfarande fattar jag inte varför jag tar det så hårt. men en lärare menar på att jag är en sån person...

Sen på lördagen var det en annan i min omkrets som dog.
Henne hade jag bara träffat en gång,( hon verkade vara en fin person då jag träffade henne, även dom som var runt henne som jag träffade pratade väldigt fint om henne =) ) men jag kände ändå sorg, men främst var jag ledsen för den dödes syster skull som är den person som jag känner.
Carina som dog, dog inte av vilja, utan av nån sjukdom :( ....

Jag fick en tanke en gång att, varför gör han slut på ett liv med vilja, medans hon kämpar för att få behålla sitt?
Men jag insåg snabbt att så är bara taskigt att tänka.
Var person har sitt liv, med sina anlednignar till att leva eller inte leva.

Mattias och Carina, vart ni än är...
Vila i frid båda två...