insideofmyheart

Ja som rubriken tyder så är jag hemma igen.
Inget hemkst med det.
det är bara det att...
ja först kände jag mig mer som gäst än hemma, vilket jag fortfarande gör.
Det slutade med att jag inte var hyper längre utan bara satte mig ner och började skriva lite i dagboken och allt kändes kasst. Fan det kändes inte som mitt rum, inte som jag é hemma.
Men vart är jag då? Vart är hem?

Jag vill tillbaka och bo/umgås hos min underbara syster Linda, leka med Arthur och bli förvånad över Johnny som börjat bli kaxigare ;-)
Jag vill träffa min älskade Rasmus som jag saknar så sjukt jävla mycket! ( Jag kommer inte kuna träffa honom fören i Sommar.... =(    )
Jag vill gå ut med Ralf.
jag vill gå över och spela tv-spel med Brorsan ( ja du är faktist cool ;-) )
och jag vill vara i Sthlm!
okej Lina & Elin... Jag är kanske Stockholmsnarkoman som ni sa.
Jag vet inte varför jag dras dit, jag menar, här har jag ju alla fina kompisar och min andra underbara syster & co min familj på 2 håll ( de få som bor hemma )
Här är min vardag, min verklighet.
Där har jag det, kanske.
att åka söderut är alltid för mig en befrielse en fin dröm.
men För engångsskull var det inte samma hemska verklighet att åka tillbaka till igen efter lovet.
Nu är det mest saknaden som gör att jag vill traska till sthlm.

Jag har verkligen haft ett underbart fanatastiskt lov, men som alltid så är det så förbannat kort.....


jaja... snart kommer jag in i vardagsrutinerna och känslan av att jag är en pusselbit som inte passar någonstans försvinner väl snart..
Hoppas jag..
Tillsdess får jag dölja tårarna och le ..

Vill tillbaka!