insideofmyheart

"Please come now, I think I'm falling
I'm holding on to all I think is safe
It seems I found the road to nowhere
And I'm trying to escape
I yelled back when I heard thunder
But I'm down to one last breath"        

 ( one last breath - Creed ) 
    
http://www.youtube.com/watch?v=B-yXPPFyG0A&feature=PlayList&p=67811F896C8AF595&playnext=1&playnext_from=PL&index=20



"Du vet inte, om ett halv år kan allt ha ändrats, vara anorlunda. Ett halv år är en lång tid."
Den meningen (ungefär) har jag hört några gånger. Då allt eller mycket tycks rasa. Sist, denna kloka tjej sa dessa ord, så kändes det som något helt meningslöst. Likosm ja om ett halvår, då kan allt vara värre. Men det gav ändå hopp. Ja ett halvår senare, då var allt som var då över. och jag var lyckligare än någonsin förr.
"Nu har det gått ett halvår, hur är det nu?"
" Det är underbart, jag är så lycklig"
Jag fick denna mening för ett tag sen. Då stod verkligen allt på spel. Hela min värld var uppochner. Men nu är det inte hela min värld. Nu handlar det om något så stort som en jättestor del av mig själv.

"Hold me now
I'm six feet from the edge and I'm thinkin'
Maybe six feet
Ain't so far down"

( one last breath- creed)

"Det känns som att du försvinner..."
" Det gör jag inte"
Jag försvinner inte, men jag är ändå så rädd. Så rädd för att förlora dig. Och något som känns som mitt fel.

"Sad eyes follow me
But I still believe there's something left for me
So please come stay with me
'Cause I still believe there's something left for you and me"
(one last breath- creed )

Jag hinner aldrig med. Jag anar att " shit, det finns en risk för att något kommer gå snett,"
Sen står jag stilla och funderar på hur jag ska lösa detta, medans allt svishcar förbi, utan mig. Sen står jag där. Jag söker din blick. Du tittar på mig med hat i blicken.
Jag ber om förlåt. Du säger att det inte är lönt. Det spelar ingen roll. Att jag kan ju inte rå för hur jag är, att jag inte kan ändra mig. så inget att göra åt. Men ändå tåras dina ögon. samtidigt som du hatar mig. Jag ber meningslöst om förlåt igen. Försöker förklara något jag själv inte förstår. Jag föraktar mig själv. Fattar inte hur alla människor kan se mig som en bra person. När jag verkar vara världens kallaste vän. Som inte bryr sig. Det tror du åtminstonde inte att jag gör. Men det gör jag. Hur mycket som helst.

"Reflecting on all of my mistakes
I thought I found the road to somewhere
Somewhere in His grace
I cried out, 'Heaven save me'" - from my self.
( one last breath- creed )



Tro mig, jag gör inte detta med flit, tror du allvarligt att jag vill sabba allt?
 Såra dig?
Det gör mig ledsen...

"Just nu gör du bara skada..."
det var ett hårt slag.
Förlåt..

Förlåt är inte tillräckligt, åtminstonde inte i mina öron.

Vet inte hur jag ska göra. vad jag ska göra.

och att jag föraktar mig själv, det gör ju det hela inte bättre.

Som sagt, även en rädsla för att släppa in andra.
pga av en rädsla för mig.


Önskar att jag vist hur jag ska göra för att du ska vara lycklig.

Om ett halvår då kan allt vara förändrat. Vara löst.För alltid. och då kommer vi vara glada, och allt är som vanligt.
Jag försvinner inte, jag vill inte försvinna.
Håll min hand hårt.
Jag släpper inte din iaf.