Balanserar över en bräda.
Hatar känslan av att brädan ska gå itu, eller att jag ska ramla ner. Ner från den bräda som jag balanserar på i mitt liv... Jag vinglar fram. Och jag ser hur sprickor uppstår framför min väg. Jag gör allt för att laga dom. Men ibland känns det som om det är omöjligt. Ibland går det att tejpa, men tejp, hur bra håller det på en skala?
Vet egentligen inte orsaken till känslan. Den bara kryper upp lite mer och mer då mina ögon får syn på sånt som inte verkar vara som det borde. Jag kankse tittar lite för mycket. Kan man se för mycket? Borde man blunda i livet? Eller bara visa delar?
Jag tror jag både tittar, och funderar för mycket...
Vet egentligen inte orsaken till känslan. Den bara kryper upp lite mer och mer då mina ögon får syn på sånt som inte verkar vara som det borde. Jag kankse tittar lite för mycket. Kan man se för mycket? Borde man blunda i livet? Eller bara visa delar?
Jag tror jag både tittar, och funderar för mycket...
Kommentarer
Postat av: linda
ja blunda lite gran e inte helt fel
Postat av: jossan
Ja kanske det..?
Postat av: jossan
Ja kanske det..?
Trackback
