insideofmyheart

 Firat Elin som fyllt 18 år, grattis igen =D
 Mysigt att laga mat tillsammans =)
var på en japansk trumkonsert
det var hur mäktigt som helst!!
Firat Kusinbarnet Thea som blev 7 år =)
Fikat med dessa tre tjejer =P =)

Jag älskar min underbara pojkvän ♥
Linda,mormor & barn på spontanbesök =D Sötaste Aurora =D
Sötaste Arthur =D

Så roligt att se kusinerna leka =D
Båda ville stå och dricka vatten med mig, men något på tvn just nu anar jag ^^,

sist men inte minst om alla♥dag =)
Tog en fika med Dennis ♥
hittade dessa söta kakor =)
Mamma gjorde en jättefin 3rätters middag, och detta är den fina efterrätten =)



Jag vill ha sommar och varmt igen!
Less på dessa 30-35 minusgrader.........

Kom fru sommar, du är väntad!

Hur mycket vet du egentligen om de människorna runt omkring dig?
Du kanske tror du känner personen, men det finns alltid hemliga dörrar med djupa källor inom den personen som ingen eller väldigt få känner till.
Och angående din klasskompis eller arbetskamrat kanske du har en tanke om vad det är för person, och kanske för mycket fördommar. Men vad kan du egentligen veta?

Gick stegen upp för gången, såg lamporna lysa och undrade vad som kunde finnas i dess skuggor.
Öppnade dörren och gick smått avacktande in.
Tystnaden och tomheten mötte mig då jag gick in och stängde dörren.

Varje människa spelar sin roll inför alla andra. Även om man anser att man är sig själv med alla andra så finns det alltid vissa sidor eller personligheter som ingen får se.
Vilka grunder är det som gör att du väljer att dölja just de sidorna av dig själv?
Tänk då på att alla andra också döljer vissa sidor av sig själv, även de som tycks stå dig närmast.
Men vad är grunderna till det. Har du någonsin funderat på att fråga varför personen gör som den gör i just den situationen. Är det att lägga sig i dens privata liv, eller är det att faktiskt bry sig?

Tonläget i rösten sa mer än du ville berätta om. Och tystnaden gjorde mig nu påmind om detta.
Jag försöker göra rätt för många men missar några av de viktigaste.

Varför får människor inte vara som de vill?
Varför måste alla vara precis som alla andra för att inte anses som konstig?
Det är ett sådant stelt samhälle vi lever i, där alla ska göra som alla andra och se ut som alla andra. Annars blir man den där personen som alla tittar lite snett på och himmlar med ögonen åt. Men samtidigt önskar de att de också kunde sticka ut och våga vara den de vill.

Jag är så lycklig över att slippa blunda då det gäller vissa delar i mitt liv.
Men då jag stod där i tomheten insåg jag att jag har blundat för så mycket annat.
Annat som också är så viktigt.
Okej, jag erkänner.
Jag kanske försummat omvärlden lite väl mycket.
Men samtidigt kan jag inte bryta det nya.
Vilket jag inte ska, men jag borde försöka finna lite mer balans i tillvaron.

Hur mycket har du funderat över de som inte har någonting?
De som kommer gående till dig och ber om några kronor.
Någon kanske tänker att de får skylla sig själva.
Vilket kanske är sant. Men de har knappast valt det liv de har helt självmant även om det är deras eget fel.
Men ett föracktfullt nej och en blick neråt på dem ger dem knappast mer hopp på livet.
Kanske hade just ditt leende gett dem lite mer hopp för dagen.

Jag inser att jag mina ögon har strålat så mycket och jag har bara tittat åt ett håll att jag inte har märkt alla händer som glider ur mina.
Något gick inte helt som jag tänkt.
Men vad kan jag göra åt det nu. Är det inte redan försent? Och hur mycket är jag egentligen beräd att kämpa för det igen.
Kanske hade några rätt.
Men jag ångrar inget.
Jag bara önskar att jag hade hanterat situationen lite annorlunda.
Frågan är vad jag kan göra nu.

Hur ärlig är du med dig själv då?
Vist det sägs att man inte ska klaga, för det finns alltid någon som har det värre. Och det är sant, men samtidigt ska du inte acceptera vad som helst heller. Du har också som alla andra rätt till lycka och glädje i ditt liv. Istället kan du försöka använda din glädje till att hjälpa andra att finna sin glädje. För du ska inte kasta bort din bara för att andra inte får det, bara för att det enligt vissa vore mer rättvist.

Jag hör sanden i timglaset rinna vid sidan om mig. Viskande om att snart är tiden ute. Snart är det försent att rädda det som ännu finns kvar. Det som ännu inte har försvunnit bort i dimman. Bort dit jag inte tittar.
Min blick vandrar för högt. Men själ vandrar mellan himmlen och kanten.
Men jag ser inte allt som är imellan, allt som jag borde bry mig om.

Men kom ihåg, ensam kan du inte rädda världen. Det kan vi bara göra tillsammans.
Men ensam kan du vända världen så den lyser lite mer åt någon. Ensam kan du göra tillvaron och livet så mycket bättre för en.

Det sägs ju att det är först när man förlorat något som man inser värdet av det.
Men jag vet redan värdet av allt. Jag har bara försummat det. Men jag ska hinna få ett hårdare grepp om händerna innan det är försent. För jag är medveten om det. Nu måste jag bara kämpa.

Nu är det dags för mig att stanna upp och titta mig omkring, för tiden har sedan länge börjat ticka ut.