insideofmyheart

Det är så himla skönt med lov! =D

 på lördagen åkte jag & jimmy pulka med Sandra & Vilhelm =)

och på söndagen så var jag hos sandra och bakade massor ;D
sen så åkte vi till Knut och åt middag och gick på någon gudstjänst där se berättade att Gunvor gått vidare. .

På Måndagen åkte jag till en kompis =)
och då jag satt på bussen dit , så tittade jag plötsligt ut genom förnstret och insåg vi var i diket och fortsatte långsamt en bit till xD
snacka om att jag blev förvånad xD
men det gick jättebra =)
busschaffören la något under döcken typ och backade upp =P
 vi är en bit ut i diket xp
Hos Tim såg vi en film, spelade Wii och lite sånt =P

På Tisdagen skulle jag och Katrina handla julklappar, men jag skulle handla alla mina :O men jag hann ^^
Galet mycket folk ^^ träffade även på simon som joinade oss =P
Fortsatte en stund till efter de åkt hem , och sen åkte jag till Eddie m familj =)
spelade ltie spel och vi fikade och pyntade granen också, så då fick jag göra det iaf =D
 =)

och sen morgonen efter åkte vi hit :D

ha det bra=)

Idag, var det 5 år sen farmor dog... =/
Den 24 december, då var det 3 år sen morfar vandrade vidare... =/
och snart är det ett år sen klasskompisen gav upp... =/
och i söndags var det två veckor sen Gunvors liv tog ifrån henne... =/

Vist är det fina jultradetioner vi har....

                                        Saknar er...Ni kommer alltid finnas kvar blad oss! =)

                                                  

På torsdagkvällen så åkte vi till Kenneths pappa för att sova där.
Än en gång var jag hyfsat lugn, för i mina tankar var du bara i ett annat rum.
Sen på fredagen så var det själva begravningen. Då vi satt i bänkarna så var jag väldigt lugn. Sen så vaknade jag likosm upp och "shit, hon är verkligen död, varför har ingen sagt något?!" Sen började jag förneka igen. Men jag tror jag insåg det lite mer än tidigare iaf. inte fullt ut. men det var lite sant.
Det var en fin begravning. men väldigt jobbig så klart...
Sen så var alla än en gång fram till mig och kramade om och beklagade, och jag viste fortfarande inte vilka de var. Och nu så var det fortfarande människor som sa till mig att lova dom att komma ihåg att jag och lillbrorsan betydde jättemycket för henne. Hon betyder mycket för oss med!. . .
Sen var det minnesstund, och då så läste prästen upp en dikt jag skrivit. Jag hade aldrig tänkt den skulle bli uppläst, men jag skrev, visade mamma & kenneth, och sen skickade dom vidare den till knut och så helt plötsligt skulle den med där.

En sista vandring

Fullmånens ljus kämpar sig igenom de snötäckta molnen för att bryta nattens mörker som har omfamnat världen. Snön virvlar ner från skyn i vindens dans. Det är en natt då ingen borde vara ute.
Men ute vandrar en ensam själ som inte skräms av mörkret.  En själ som ingen ser. En själ som länge har plågats i sin egen kropp till fängelse. En själ som med lättnad har börjat sin vandring mot ljuset.
Själen har precis lämnat ett hus i utkanten av byn. Kvar i huset sitter människor fulla med både kärlek och sorg till själen som vandrar iväg genom mörkret mot månens ljus.
Människorna kramar om varandra och saknadens outhärdliga smärta kniper om deras hjärtan och stora tårar rullar ner för deras kinder.
De håller i handen till den kropp vars själ just lämnat dem.
Själen stannar, och vänder sig sakta om. Hon börjar gå tillbaka, och återvänder till sina medmänniskor. Men hon återgår inte till kroppen. Hon är medveten om att det inte går. Dessutom är hon glad över att slippa den smärta som har plågat henne så. Det var ingen dröm att se sin kropp förtyna. Hur döden kramade om henne mer och mer. För att tillslut då hennes krafter är slut ta hennes liv ifrån henne. Hon tittar med medkänsla på sina kära. Går fram till dem var och en och smeker dem sakta över kinden, och viskar sen lågt till dem. ”Jag ska nu slutföra min vandring mot ljuset. Jag mår bra nu. Var glad för min skull. Och var glad för allt det vi hade. Tänk inte på den tid vi inte kommer få. Utan kom ihåg mig i era bilder, minnen och framförallt i era hjärtan. Minns allt som vi har gjort, och glädjes för alla år som vi har fått tillsammans.  Jag älskar er.”
De rycker till och tittar förvånat omkring sig.  Alla tittar frågande på varandra. Men ingen säger något om den ömma smekningen på kinden eller den låga viskning som de hörde i mörkret. Utan de ler bara lite och kramar om varandra ännu mer då tårarna bränner bakom ögonlocken.
Hon tittar på dem en sista gång. Sen börjar hon gå. Hon går med lugna steg upp mot månens ljus.
Sen i strålkastarna från månen så smälter hon in i snöflingornas dans och försvinner sakta från denna värld med ro i sin själ…

R.I.P

Gunvor Lindh
13/8 1942 –
6/12 2009



Och på minnesstunden, då var alla likosm mer avslappnade än på begravningen.

Men lättsamast var nog även då vi närmaste gick och åt på resturang.

+ det var väldigt got mat=)


Som i dikten, hon var nog lättnad över att få lämna detta liv, iumed dom smärtorna hon hade. Jag tycker det är så himla hemskt att en människa skulle behöva vara instängd i sin egen kropp..... =S
Det är så grymt!
för 1½ år sen så levde hon och var helt frisk. men nu...
Men hon har det nog bra nu =)
och någon gång ses vi igen =)

                                                Men jag saknar henne så himla mycket!....
                              och jag anar att en dag lär jag inse att hon inte är i rummet bredvid...
                               Men hon kommer alltid att finnas i Bilder, minner och våra hjärtan!

Så svårt att gå in. För jag viste hon inte skulle möta mig i dörren. Ialla fall så jag inte skulle se henne.
Viste inte vad jag skulle säga till de som var där. Kramade om dem.
Trots att vi alla var i samma rum, och tänkte på samma person så var vi alla så långt bort. Långa tystnader med långa blickar bort i fjärran. Alla med samma Tanke... med samma Önskan. Med musik i öronen kurrade jag ihop mig i fåtöljen. Då min blick inte var fast långt bort så tittade jag mig omkring med suddiga ögon. Det kändes så tomt att du inte var där. Jag ville tro att du bara var i ett annat rum. Jag gick till vardagsrummet och satte mig nedanför fönstret och tittade ut mot snön som föll lika oroligt som mina tårar.

                                            
Sen åkte vi dit.
Jag tog dem i varsin hand. får både deras skull och för min.
Människor kom och hälsade på mig, och gav mig en kram med ordet "beklagar". Jag hade aldrig sett människorna. Men vi alla hade något gemensamt. så det kändes inte alls konstigt att få en kram och en blick som försökte säga något tröstande trots jag inte kände dom.
Sen var det dags. och det värkte så hemskt mycket inom mig. Vi sjöng en psalm, men jag kunde inte få fram några ord. Sen gick vi till henne. Hon såg fridfull ut. och det var självklart inte skrämmande att se henne. Faktum är att hon såg vekligen ut som hon sov. Så jag ville bara ställa mig och skrika rätt ut att hon skulle vakna. Jag ville hon skulle vakna. Självfallet gick jag inte fram och ruskade om henne. Däremot fick hon en smekning på kinden och jag sa att jag älskar henne.
Sen gick vi ut och jag kastade mig i mammas famn och fick behärska mig för att inte gråta hysteriskt..de som kände mig kom och kramade om mig och frågade hur jag mådde.
Sen stod de och samtalade lite. Jag stod på sidan och tittade mot snön som föll, och önskade så mycket att det inte skulle vara sant.
Någon sa mitt namn, en kvinna jag inte kände. och hon berättade att Gunwor ofta hade pratade om oss , och att hon älskade oss. Det viste jag. och jag älskade henne. det viste hon med. men det värmde att höra. synd jag inte kunde säga det till henne. Men hon hörde nog då jag sa det till henne tidigare.
Sen åkte vi hem, fick i oss middag. Fler långa, tysta, smärtsamma blickar. Även en del skratt. "Även i sorg måste man få skratta och vara glad."

På fredag är det då alla ska säga farväl för sista gången. Idag sa vi hejdå till dig då vi fick se henne ligga där.


I morgon blir det skola. Både kenneth och mamma ska jobba, då borde jag kunna gå till skolan. och det är bättre att vara i skolan bland vänner istället för att vara ensam hemma...
Men det kommer bli en grymt tuff dag i skolan. Men tur iaf att lärarna är så förstående om jag inte orkar jobba så mycket.
                                                 

(Skriver inte för att någon ska tycka synd om mig. jag söker inte medlidande. Jag är den som lever.
Utan jag skriver för att skriva av mig som vanligt...)
Men!
                               

                                     Jag är så himla tacksam för allt stöd jag får!
                                        Alla fina och stöttade ord och samtal.
                                Medlidande blickar. och stöttande kramar.
                                               Det betyder så mycket! =)

                                           
                                                

Jag som hade tänkt plugga idag vaknade inte fören 14.15 då kenneth väckte mig för frukost ^^
men då var det bara att sätta igång att plugga efter, och det har gått riktigt bra, igår så pluggade jag med Sandra, och hon hjälpte mig mycket, så nu är jag på god väg för att bli klar! =)

I fredags så var det som lucia på skolan. i matsalen så stod några tärnor, två tomtar och en lucia och sjöng medans vi andra åt. dom var jävligt modiga tycker jag . Men tycker var det itne många som tycktes uppskatta det, utan jag var en av de få som applåderade mellan låtarna. det gav faktiskt några minuters julkänsla. så jag ville som inte gå. Det fanns julkänsla där. och då ville jag inte gå därifrån.
jag älskar ju julen!..
Sen fick vi fika av skolan också =)
Sen efter skolan stack jag till Emma =P
VI spelade mycket tv-spel =P
och spelade twister med hennes brorsor


och såg lite på idol =P
och såg nån film som jag självklart somnade till (A)
sen nästa dag spelade vi lite och sen for jag hem.

och då åkte jag till syrran och så hjälpe hon mig plugga lite =)


                                                             




                                                                  Vart är julkänslan?
                                                                   Jag bara undrar...
                                                    

Jag kan bara helt enkelt inte förstå....
Vill Kankse inte förstå, vägrar inse.
Men oavsett varför så kan jag verkligen inte förstå.
Det är för overkligt.
Det är inte sant....?

Går omkring utan riktig närvaro...

Så var det ju helg för några dagar sen =P

och då var jag hos pappa =)

På fredagen fick jag veta de satt och vakade över henne. så var lite klurigt att lägga tankarna på annat. Men det blev en trevlig fredag iaf. vi åt och såg två filmer på kvällen =)
och på lördagen så var det ju träningsläger som ni redan vet =P
och på kvällen så kom Monica över och åt och såg en film med oss =)
Sen på söndagen, då blev jag lite lätt nervös igen. men då jag var där så gick jag och en tjej från umeås klubb igenom allt.  men sen då jag bara stod och väntade blev jag jättenervös igen. jag kände mig så nervös på en spark som jag skulle använda dels i grundteknikerna,och i katan .
men jag fick mycket stöd av dom från min klubb & pappa och monica som var där =P
och dom från klubben kollade det jag var osäker, och sa det var bra, så då blev jag lite lugnare. och ja, de gav mig allmänt stöd och sen var det dags .
vi med grönt bälte var lägst graderade i vår grupp, så vi började.
Och det var jobbigt och nervöst, men det knuffade jag undan, och bara körde järnet, och det gick nog riktigt bra.
och sen gjorde vi allt. och det är så nerrvit att bara sitta där och vänta på att man ska få se om man klarade det eller inte. men jag fick ett litet tecken på att det gått bra. så jag kände mig inte lika nervös som andra år.
och ja, jag klarade det! =D


Sen åkte vi till Monicas son Matte =P
där spelade han, jag & jimmy massa tv-spel ;D
matte visdade även han hade kvar sina fightinghandskar sen han tränat, så blev lite fighting xp
och så adventsfikade vi lite =P

sen for vi hem och åt middag, lite mer tv-spel och även julpynting och så =P
 gulligt va ;P (vår specialdesignade mickro xp )


under hela helgen hade jag haft tankarna på henne.
men jag ville inte veta då. var för mkt i helgen.
men fick ibland medelanden om att hon fortfarande var kvar.


lite bilder jag inte lagt in =P :
 Brade , alltid så glad =)
 jag ^^
 Bild från cafét där vi ofta är på de få  rasterna vi väl har =P


 Jimmy har numer en xbox =P
 där vi skulle göra en film genom att spela små spel så som ex springa allt vad man kan från apor, eller plussa ihop rätt kläder och tvätta xp framför en minicamera eller göra någon chest som de säger. typ låsas ha ont i huvudet, sen lägger de in det i nån iflm =P
faktiskt kul =)
men knasigt ^^


 inte så lätt att läsa en bok om någon sitter på boken ^^
igår tog jag en promenad till syrran av många bra skäl =)
det var en bra idé =)
skönt att röra på sig, tänka på annat, skratta (Vilhelm är ju ett liten glädjespridare verkligen =)  ) och var ju liksom skönt att bara vara social hemma hos syrran och hennes familj, så det inte skulle bli lika stor chock idag på skolan  ^^


jahopp det var dom bilderna =P

snart ska jag laga mat, och sen ikväll är det teater!! =D

ha det så bra allihopa! =)

hejhej =P

så har nu kört dom två passen för tränigslägret idag =P
först var jag som vanligt toknervös =S
men det gick över rätt fort =)
men första timmen var skitjobbig O.o
men sen hem och åt lunch, och sov en timma, och sen tillbaka igen, och då var jag inte nervös fårn böjran, emn sen då han började klaga på min kata blev jag lite nervös och det var skitsvårt att hålla handen från att skaka =S
Men sen gick allt bättre, och i morgon,
då kommer jag fixa graderingen!!! =D
hoppas jag åtminstonde ..
eller jo klart jag gör!
(måste ha rätt inställning, annars går det aldrig  =P )

ha det bra allihopa! =D

Hejhej!

Äntligen, äntligen är det fredag! men känns osm det nyss var måndag, men jag klagar inte på att det är helg. ^^
En hel skoldag då man är dundertrött så det gör ont i i hela kroppen och huvudvärk är inte det bästa för en dag i skolan.
Dags på att börja fundera på att dricka mer vatten och framförallt sova lite mer.

I helgen, då är det ju gradering!
ska försöka ta blått bälte på karaten ;D
Serigöst, hade jag inte gjort illa foten förra året, då hade jag kunnat ta för brunt nu... men näe, då skulle jag vara så förbannat klantig.. :S
jaja det var då, och nu gäller det i helgen!
Håll en tumme för mig! =D



Näe nu ska jag plugga lite mer på mitt skolarbete och sen blir det väl att se nån film med pappa och jimmy =)

Ha det bra allihopa! =)

Tick tock hear the clock countdown
Wish the minute hand could be rewound
So much to do and so much I need to say
Will tomorrow be too late?


Of all the things I regret the most I do
Wish I'd spent more time with you



Saknar dig Bästis!

hjälp mig lite med mitt skolarbete, svara gärna på min lilla undersökning som jag gör om barnarbete, inriktakt mot kläder.

Fråga:

1.Viste du att kläder som du använder kan ha gjorts av barn?

2.Anser du egentlien det som rätt eller fel att vi använder kläder som har inneburit barnarbete?

 3.Anser du att det är rätt att låta barnen arbeta?

Tack för hjälpen =)

Äntligen har det snöat igen xp

Igår vid 23-24 i natt då jag var ut i köket upptäckte jag att det snöde för fullt!
så jag sprang glatt ut i natten och snön =D
försökte ta kort men misslyckades ^^

men i morse då jag kom ut, då tog jag massvis med kort ;D
det var så vackert! =)
och i skolan, serigöst, så ofta jag kunde satt jag med blicken ut gneom fönstret .^^
och gissa vad, jag fick mig en promenad hem idag också xp
missade bussen -_-'
så det var en vacker, men himla kall promenad........... ^^










hoppas snön stannar nu! =P


och vistja, idag är det första december!
det är totalt galet =O
men ändå lite skoj, för då är det snart jul.
och det brukar vara så mysigt med jul och allt som hör till =)

Det kommer bli bra.