insideofmyheart

så äntligen är det helg igen! =D Shit vad denna vecka har gått fort iaf, ( tror jag ? ^^ )
Är lite trött nu, för satt 4..25 timmar i telefonen i gårkväll med älskade Rasmus :) ( att prata så länge gör mig itne trött, utan det var mer tiden då vi slutade, fast så sent var det itne ^^ )
Jag hörde i skolan i tisdags av en kille att det itne går att prata i telefon. Men jag vet inte om jag håller med honom, jag menar, som tex jag & Rasmus, vårt rekkord är ju 5 timmar. :P :)  Så nog går det att rpata i telefonen ;) bara man pratar med rätt person så.  men om man aldrig träffas så är det j klart att det blir mer tid i telefonen :)
Så jag funderar på om jag ska sova nån timma innan ikväll^^  fast jag kommer nog inte lyckas somna. men för i kväll är det troligen skräckfilms-maraton . och vi ska börja se efter typ halv 9  =D Det kommer bli skitkul som vanligt , fast nu ska vi ju i princip bara se filmer :P
Så det är det som förhoppningsvis händer ikväll :)


Nu är det bara 4 veckor kvar tills jag troligen åker härifrån en vecka :D



Ha en trevlig helg allihopa =)

Japp, så idag var jag ju och tog bort gipsskenan, vilket jag gjorde.  så han satte dig den vanliga skenan och för att foten itne ska bli förstört så drog han ju åt banden ordenkligt. 
Men vi skulle fixa en ny eftersom jag har haft den så länge. Men då vi väntade på att få gå in och träffa nån som skulle ge oss den ( dom kunde tydligen inte bara ge oss den )
Men undertiden då vi fick sitta och vänta kom en smärta smygandes. jag började ju med att ignonera den, och försökte tänka på annat, typ smsa med Rasmus =)
Men det kändes som om någon nöp mig på såret. och det blev bara värre och värre, och ibland kom det vågor av smärta som var ännu värre än den hemksa smärtan som var konstant. och den konstanta smärtan steg, och det började göra ont i hälen lite och hela foten började kännas som bly, och fortfarande kändes det som om någon nöp mig :S. och iumed att " det kändes som att någon nöp mig blev värre , så blev även vågorna av smärtor värre..
Jag försökte stå ut, tänka på annat, konsentrera mig på att vara inne i sms:andet och glömma smärtan, men den blev bara värre. ja , det slutade med att jag började gråta =S  . jo jag vet att jag har låg smärtgränoch bla bla bla. men ni får itne tro att det itne gjorde ont, för det gjorde nå djävligt ont. så där satt jag och grät och visste itne vad jag skulle göra, och mamma började fråga någon bakom disken om vi kanske skulle gå tillbaka till gipsrummet, så hon ringde dom, och allt blev fortfarande värre, + att vågorna blev värre. jag var nära att skrika rakt ut flera gånger då vågorna av ännu värre smärta kom, och jag visste inte vad jag skulle göra. ( den smärtan var mycket mmycket värre än då jag åkte in till akuten för att det brnde i foten )  det kom en äldre dam in och hon titade på mig och sa typ "stackare... kan du itne få något smärtstillande.... Det är så synd om dig... stackarn"     jag försökte le och sökte ögonkontack lite snabbt fast hon då redan vänt bort blicken, men jag fick ut mig ett "mm... dom försöker fixa något.. . AJ ... Tack....aoo.. Tack. .uää .Snällt. *gråtatack pga av våg av smärta*   "   (
Tillslut så kom vi in för att byta den vanliga gamla skenan mot en ny, och mamam böjde sig för att ta av skon, men jag utrbrister "NEJ" och sliter åt mig benet och med en skrämd min för smärtan som ska komma lirkar jag loss skon och sen skenan. jag frågar skrämt om han måste, MÅSTE sätta dit den vakliga plastskenan nu. men tydligen var han tvungen till det. han med gipset sa att mamma skulle ta mig på ryggen, för jag gick itne alls stödja på foten nu pga av att foten tydligen inte var läkt , och att jag var tungen att ha skenan för att itne sabba foten mer.
Men så fort jag fått av mig min skena så släpper skenan på typ 10 sekunder.
OCh han satte skenan så löst
men liksom
" inte behöver du gips med denna, vad var det du hadde? jasså gipsskena, näe det är bara strunt emot denna! " haha  sancka om att stå för sin sak ^^ xD
Så vi skickas upp för att gipsa om mig :( :S
jag frågar några 100 gånger om vi verkligen ska gipsa då det inte längre gör ont  ( HURRA för ingen smärta!! :D )
men enligt mor min så kan dom sin sak och vet att foten behöver mer tid på sig att få läka ordenkligt.
Så jag hamnar där igen, och blir omgipsad, men nu blir det helgips :S
( förut var det bara gips på undersidan och sen bandage runt allt. , men nu är det gips runt hela skiten. )
Då jag kom hem och sen jimmy så det första han gjorde var att komma in i mitt rum ( och jag märkte att mamam berättat i bilen) för han ställer sig i dörrren, pekar på mig oc börjar skratta fejkat i typ 2 minuter . så då springer han iväg och kommer med 2 pennor i högsta hugg. jag börjar säga nej till honom många gånger , men får jag stöd från morsan? näe hon säger att han ska ta en anan penna, en svart, så ha  hämtar den och kommer sen och jag tillsut får han skriva med ltien text under knät där ingen kan se, men då jag ser bökstämverna "Ji" så sliter jag bort benet och skyddar det från alla håll så gott jag kan.  han liksom " meh, jag vill ju bara skriva * Jimmy är bäst *  "
jah,, som om han skulle få det, och att jag måste gå med det i 2 veckor :O 
så haha näe jimmy, itne denna gång, något annat men inte det^^ xD
(Men en sak iaf, tiden som handikappad blir inte längre pga detta, utan det går på samma tid, det är iaf himla skönt! )
Vi tänkte byta kryka också, men jag envisas. jag KAN gå med denna.
okej lite värre gör den väl kanske, men inte mkt.



-------------------------------------

Har upptäckt lite fler rosenströms låtar ;)
har nu alla almbum, men har inte hunnut lyssana igenom alla.
Hittade precis en fin kärleksång, eller jag hittade inte den, en vädligt nära vän hittade den. :P
" Jag kan stanna för alltid, om du vill och om du bara ber mig snällt. jag stannar gärna för alltid, och om jag får..."

--------------------

Ska dra nu, brorsan tur att ha datan .

Ha det bra allihopa

Rädsla har många sidor och sätt att slå till på ens svaga sida.....
jag är kokrad som tänker så, det finns ju inga tecken.
har det varit mitt fel alla gånger?
kan inte låta bli att undra..
vad gjorde jag för fel? bara så att jag inte gör om dem...
För jag vill verkligen intee göra om felen, om det nu var några fel jag gjorde.?
Det som jag är rädd för ska hända, kommer inte ske..
Men rädd, det är jag.. trots att jag inte behöver..
Jag är så korkad som tänker så överhuvudtaget!
Fast egentligen, i hjärtat vet jag alla svar och svaren är possetiva, och i hela mitt hjärta finns förutom svaren, min underbara Pojkvän Rasmus! Jag älskar dig Rasmus!

Tack emma! ( för du vet vad  =) )


"Jag vet att jag inte é nån skönhet eller så, om du lämnar mig, kan jag det väl förstå, vad har jag att ge dig, som ingen annan har? jag är ingen särskild, fast du är underbar. 

Aldrig ska jag sluta älska dig, du är allt jag har och allt jag ber om. Hoppas, tror och vill att du ska hålla fast vid mig.
Att du är där, för mig, som jag är här för dig . Ge inte upp.

Livet är en gåta, du är gåtans svar, allt annat må försvinna om du blott stannar kvar, men också när jag tvilar, det känns som allt är slut, jag sjunker ner i hjälptlöshet och inte hittar ut.

Aldrig ska jag sluta älska dig, du är allt jag har och allt jag ber om. Hoppas , tror och vill att du ska hålla fast vid mig, att du är där, för mig, som jag är här för dig, ge inte uipp.

 När jag klantar mig, när jag sviker dig, när jag sabbar och förstör, var kvar ändå, tro för oss två, för du vet vad jag än gör, ja, vad jag än gör, så ska jag
aldrig sluta älska dig, du är allt jag har och allt jag ber om, jag hoppas,tror och vill att du ska hålla fast vid mig."

"Aldrig ska jag sluta älska dig"- ( med nån film, som jag ej kan namn på )
Jag hittade att jag spelat in låten på min gamla mobil som jag nu bytt till, och den är ju lite fin =),  asså låten ;)

"Att se är inte att tro, att tro är att se"

tjao Allihopa, ja ni nu som läser ^^
Hade lust att skriva lite men som ibland så står det helt stilla^^
Det är inte direkt något mer nyss som har hänt. kommer ni ihåg att jag åkte in till akuten häromdagen? Asså snacka om att jag var jävligt trött i skolan sen =S Men jag var ju tvungen att gå iaf.
Men i morgon bitti ska vi iaf in och ta bort bandaget & gipsskenan, jag hoppas inerst inne att jag slipper krykorna då, men jag vet tyvärr att så kommer det inte bli... =s   
Jag har sagt det förr, men jag säger det igen till alla er som tycker att det verkar kul med krykor ( jag vet att det finns dom som gör det, jag var en av dom ;) ) att försök inte klanta er för att ha krykor, ni kan få låna mina istället. För det är så djävulst dryg att gå med krykor. Visst jag får hjälp av dom runt om kring då jag behöver ( typ jämt ), men då man behöver hjälp så vill kan typ kunna ta vara på sig själv, men då man inte behöver hjälp då blir man jättetacksam för det ( jag blir jättetacksam nu också! utan alla skulle mina dagar varigt mycket jobbigare och krånligare.. )  Och dessutom innebär det MÅNGA blåmärken.
Krykorna är jag ltie ovän med, visst dom bokstavligen stöttar mig och bär mig hela tiden, men dom har fäkllt mig flera gånger.  Först typ dkulle in tå jag sill gympasalen i början så föll jag pladaskt på marken, och sen i matsalenh är jag varge gång på väg att ramla , för golvet är så halt och mina krykor är blöta efter den långaaa & jobbiga gången till matan. och ja vilka fler gånger har vi, en gång utanför huset då jag ramlade på min höft som nu är jätteöm, ( mamma trodde då hon såg mig falla attt jag skulle åka in till sjukhuset pga av att min höft skulle fått en spricka eller att andra benet skulle vara brutet, himla skönt att allt gick bra! ) OCh en gång då jag precos ha de öppnat dörren för emma så vände jag mig, gick ett stge och ställde ena kryckan på en stövel, så jag föll och landade på axeln. och då dom insett att jag fick lite ont, men ingen fara sa emma att något var trasigt, och efter att kollat mig omkring så såg jag kryckan. S¨å nu är krykan trasig :S    enligt mig funkar det att gå iaf, men enligt alla andra kan det inte gå att gå så.     och idag ramlade jag,  ( kryklorna blir så himla hala då jag varit ute ) så då föll jag framåt snett på min höft och fingrar och knän..  Ja knäna har fått smällar nästan varhe gång jag fallit, så där finns det blåmärken, och på min höft har jag ett större blåmärke och min armbåge & på huvudet. xD men det tror jag var för att någon inte sa till att det övre skåpet var öppet så då jag reste mig så *pang* .
ja sen har hjag ramlat nån gång till och varit på väg att ramla 100 gånger mer,  idag i badrummet gick det nästan olyckligt, men väggen fångade kryckan som tur e.
Men en possetiv sak är,   träningen, för det är rätt jobbigt för aramra att bära mig själv hela tiden, i trappen och i snön och ja hela tiden.  men trapporna är värst.   Folk tycker att jag ska be någon bära mig eller be om hissnycklen, men jag är ltie envis och vill försöka,  så varför klagar jag då om jag kan få mer hjälp? xD
hahah hoppas att ni är lite skrämmda nu för att ramla och göra er illa som innebär krykor ;-)

Jah, det avr detta inlägget,  nu undrar ag " Varför?!" hahaha jaja,. ajg skriver, och det är ert problem om ni nu läser ;)

jag vet, jag borde klaga lite mindre^^
det finns ju dom som har det värre.....

men ja jag visste annars inte vad jag skulle skriva.

haha ha det bra allihopa nu :)
 

jag sov endast 5 timmar i natt =S  och um, det berodde på att jag somnade vid 11, men vaknade dock vid klockan 1 igen.
Jag vaknade pga att min fot gjorde så sjukt ont . Det brände som vid min tå och upp ca 7 cm långs en linje. och om jag bara petade ltie ( som jag självklart var tvungenatt testa flera gånger xD ) så kändes det som om mina fingertoppas var ren eld, och det gjorde ännu ondare trots att det redan kändes som om min fot befann sin i eldlågor. Så jag ringer mamma ( jag pallade inte att hoppa ner på kryckor ) och jag får lite smärtstillande, men då jag försöker somna om så går det inte, utan 5 minuter senare ringer jag henne igen och då hon kommer upp ligger jag och gråter för att det gjorde så j*vla ont =S
Det kändes även som om min fot var full av "sockerdricka" och jag typ låg och visste itne vad jag skulle göra, liksom typ tog tag i täcket som om jag ville krossa det på något sättt med mina händer, men det gjorde ju så förbannat ont och jag visste itne vad jag skulle göra så jag låg bara där och grät, så mamma ringde akutupplysningen och dom ville att vi skulle komma in och kolla något om tryck i foten?!
Så vi åkte in, och smärtan la sig rätt mycket innan vi var där, iaf "elden" . ( jämt då jag åker in på akuten dom få gånger som jag nu gör det så "oroar" jag mig jämt för att smärtan ska sluta innan vi kommer in och alla liksom undra vad i h*vete vi gör där eftersom jag inte längre skulle ha ont. ) men då jag kom in så brände inte foten men som vanligt då dunkade den lite doft , men det kändes även som om det var "sockerdricka" i foten.
Så dom kände lite på tårna så att dom typ inte "slutat fungera"?! och sen så klippte dom upp bandaget , ( jag var jättepeppad på att se hur det nu såg ut efter operationen, men jag såg inte och fattade inte hur läkaren kunde se att det itne var infektierat, men tydligen neligt mor min så skulle det varit jätterött och blått och typ var istället för blod och allt möjligt. )  Men han skulle klippa upp med en sax, för enligt honom skulle det var jättelång tid att rulla upp bandaget, men jag var lite orolig över att han skulle klippa mig på något sätt, men han hade sagt och visat att det var en specialsax som itne skulle göra illa, så jag täntke hela tiden " jag måste lita på honom, han sa att han inte skulle göra illa mig med saxen"
Ärret såg ut att vara längre än vad jag först trott, och foten var lite blå efter operationen och vädligt svullen, men svullen än vad dom trodde att den skulle bli, och därför hade en nerv klämts åt som orsakade smärta och så. så dom la bandaget lösare,   ( halva mitt ben är med rött bandage och halva är blått =D xD )
så dom sa bara att om det är för hårt skulle jag komma tillbaka igen, ( fast itne nattetid då va? ^^ )
Men på torsdag ska jag ju in och ta bort allt, och då får jag se ordekligt se hur ärret och allt ser ut, för jag såg itne så mkt, det var något genomsinkligt plåster över och gipsskenan täckte en del.
klockan 4 var vi hemma igen.  vi var bara 45 min på akuten.  ( åkte hemmifrån halv 2 , på akuten kavrt över 2 och hemma 4 igen. så jag var rätt trött i skolan i dag =S ... )

jaja det var min natt xD
 hoppas att ni andra sov bättre :P

Många stora, salta, tårar har runnit ner för mångas kinder hela dagen...
Idag är det 24 dagar sen du gav upp...
Många har frågat varför...
men inga svar har uppenbarats..
Idag var begravningen för dig.
 Den var väldigt fin..
och Efter begravningen var det fika för alla. Det var skönt att gå dit, det blev som lite lättare..

" Jag har haft en dröm.. Mattias och gud går på en strand, och deras fotspår syns i sanden.. Mattas ser bilder från sitt liv och hela tiden ser man två fotspår. Men då de kommer till bilderna då livet var jobbigt så syns endast ett par fotspår.
Så Mattias utbrister * varför lämnade du mig ensam, du lovade ju att jämt finnas vid min sida, men det gjorde du inte då det var som jobbigast* och gud svarade * Jag lämnade dig inte mattias..., Jag bar dig, så det är mina fotspår du ser..*

(Jag är egentligen inte troende, men prästen sa detta och jag tyckte att det var så himla fint sagt... )

http://www.youtube.com/watch?v=NVvWpn-YkTs

En tjej i skolan gjorde länken som är över denna text. Den är väldigt fin...




Övre raden från <--  Erik, Mikael, Mattias, Emma, Alexander, Jag, Emelie, Tove.
På undre raden från <-- Johan, Erik, Astrid, Kalle, Emil.
(Kortet är från 5:an )
Nu mer kommer det alltid vara en tom stol.

 Mattias, vi gick i samma klass 10 år. jag kände dig knappt,  men du var en klasskamrat som livade upp lektionerna så dom blev lite roligare.
Hoppas att du har det bra där du är nu.
Vila i Frid.
R.I.P

Måndagen den 19/1 var det dags för operationen av min fot...
Var tvungen att stiga upp skittidigt ( ca 05.45)  och jag var ju fastande sen 23.00 kvällen innan, så jag gjorde dubbelduschen,  ( rätt så drygt,  fast det  drygaste var då man efter att ha tvålat in sig med specialtvålen skulle stå och vänta 2-6 minuter , asså har dom tänk få sina pastienter ijälfrusna så att dom slipper göra operationen eller vad? :O )
Då vi kom in på sjukhuset strax efter sju så fick jag byta till nån "sjukhusklänning" och blåa plastfodral ( sådana som man har på blöta skor ibland )  väl inne fick jag drop och något för magstrupen. Jag måste erkänna att jag blivit rätt nervös då.
Men mellan 8 & 9 så kör dom in mig till operationsrummet ( knäppt nog och nervös som jag var så var första tanken, som jag även yttrade "är det inte något ni har glömt, ska inte jag sövas först?" jag visste väl att dom itne glömt det , men jag ville vara säker ;). Fast så mkt nervös var jag inte, jag liksom " ja men detta kan bli intressant, någon gång ska man väl uppleva detta också" jag tyckte att det var ltie fel inställning  att ajg tänkte så, var nyfiken och försökte hålla mig från att fnittra åt typ mammas utstyrsel och hela situationen eller något, ( jag vet inte riktigt varför jag ville fnittra och bara satt och log ?! )
Jaja, tillslut fick jag smärtstillande, och det var hemskt,  som då jag gjorde illa foten från början så kändes det nu också med smärtstillande att typ hela nacken och axlarna blir jätteunga och nästan domnar av. så tårnarna började rinna, och jag vet att jag nämnde att jag började spänna mina ben, ( men jag var fast besluten att inte utveckla en atack). så där  låg jag och grät och hatade verkligen att dom sprutade in smärtstuillande , jag försökte att lyfta hududet men orkade inte för jag tyckte ju att det kändes som om den domnade av, men dom som jobbade där trodde att jag grät för att enligt dom skulle det svida, men det kände inte jag, jag kände bara hur det domnades av. OCh det är allt jag minns.  Men tydligen hade dom medans jag varit vaken tryckt på strupen och lite annat, men jag somnade ändå fort.  Mamma liksom " du sa itne godnatt "  um ja jag gillar ju att sova  -_-  . Operationen gick som tänkt,  dom sa inte " näe tyvär den gick itne att rädd"  och jag vaknade ju upp igen , också en grej jag fult nog drev om.   Jag vaknade vi kl 10 och tydligen hade jag rest mig, viftat med armara, kollat i kors och frågat vart vi var och vad vi gjorde där. och då dom sa att jag opererat frågade jag varför , och jag minns att jag kände något på mitt ben ( gipsskenan) så jag kände snabbt på den men somnade sen hastigt sen igen. Vid 12 vaknade jag igen  ( och denna gång var jag lite mindre groggy ^^ ) så jag fick lite fika. Hör och häpna, Jag åt......... OST!!!  Rostat bröd, ost och nån gurka :O    . jag som dissar ost tottalt på mackan så där :O
men jag orkade inte bry mig och ville itne vara oartig och kände knappt någon smak. 
Visstja, på operationen hade de skärt upp då så klart (brrr.... )  och sen tagit bort lilla benbiten och dragit fast ledbande och skruvat fast med 2 små skruvar ( som skrämmer skiten ur mig, det låter så ja jag vet itne vad, men liksom att två små skruvar ligger där, bläää, jag är så rädd att rubba dom på något outtänkt sätt ?!
Efter lite fika var jag trött men ville inte somna för jag ville åka hem, men det fick jag inte än, jag var tvungen att bli lite piggare & så... så jag somnade igen och vaknade klokcan 15.00 igen. och då fick jag inte somna om...^^
Men jag började fundera på om dom gjort något med mina öron, för jag hörde knappt något, och det hade jag gjort innan, och detr brusade även i dom.  sjuksystrarna höjde ju sina röster så klart, men tillslut då jag sa att jag itne hörde vad han sa så såg han utforskande på mig och liksom " skojar du..?! " men det gjoerde jag ju inte.  ( hörsen kom tillbaka 1 dag efter iaf.. )
Sen strax efter 3 fick jag åka hem.  Så nu sitter jag i en gipsskena, gips på undersidan av benet, och bandage runt allt.  det ska jag ha till på torsdag ( 10 dagar med det )   men då ska jag gå med min vanliga skena 5 veckor dag OCH natt :S . och sen efter det 6 Veckor bara dagtid.... :S och efter det tar det ju nån vekca/dag till innan jag kan annvända benet fullständigt...     så ingen gradering i år heller =( .... Fan jag som så gärna vill träna och gradera! 

Sen på tisdagen var jag & mamma hemma och såg några filmer och åt lite godis och marängswish *mumselimums* .
Men  på onsdagen var jag tvungen att gå till skolan ( jag ska ha taxi i 3 veckor) 
Dom är så snälla på skolan och hjälper mig om jag behöver hjäl., spec Linn, Linnéa & Emma som hjälper mig nonstop med böcker, matbrickor, fäller ner piggar, , öppnar dörrar, bär allt för mig, hämtar stol till min fot som ska vara i högläge och ser till så att jag inte ramlar i trappen och utomhus, och massa annat. 
Tack så jättemycket för all hjälp! :D
utan er hade jag itne klarat en skoldag.

Även dom här hemma får hjälpa mig hela tiden, jag kan ju inte göra något själv. eller nästan inte. och duscha är ju livsfarligt,liksom det är att gå i trappen.
Även Elin som kom i går fick hjälpa mig , tack :)

Tack till alla som får stå ut för mig! :)

men nu e jag ändå less på att itne klara mig själv. jag länktar verkligen tills jag slipper krykorna.


På tisdagen ( den 20/1) var det även 2 månader för mig och Rasmus! :D
Vi firade genom att skåla via telefonen =)
Jag älskar verkligen Rasmus så jättemycket!
Och jag saknar honom också!
Jag kommer att älska dig för all tid!

Förra helgen måste jag ju bara skriva om ;)
Sista helgen innan dom tog bort foten O.o. hahah näe skoja^^  sista helgen som jag kunde på med båda fötterna på 10 dagar .. & sen var ju helgen helkul :D
På Fredagen åkte jag över till Elin, vi pratade om lite allt möjligt & såg några filmer och ja gjorde lite allt och inget :)
På lördagmorgonen såg vi Lejonkungen xD ( var en liten stragegi från min sida för att slippa stiga upp ur sängen, som några av er vet, jag är ju lite morgon trött )
jag var lite skeptiskt, men jag visste ju att hon så gärna ville se den, och visst kunde jag ställa upp, och jag måste ju erkänna att jag var lite nyfiken ifall den skulle vara så bra som då man var yngre.
Den var faktist bättre än jag trodde den skulle var att se nu^^
lite smått kul & den blir sen även  vädligt sorlig då simbas pappa dör.... och så blev jag så så frustrerad över att ingen fattade att ena lejonet var ond fören det var försent^^ och till min stora gläjde var timon och pumba där :D xD
haha jah ^^ Det var den film upplevelsen, som att bli litet barn på nytt ;)
På lördagen fick vi skjuss hem till mig där vi skulle äta middag och lämna våra grejer. för sen på kvällen skulle vi på bio :D .
Vi hade tänkt se Twillight, men mupparna på biograffen tänkte inte visa den på lördagskvällen :/
Så efter att studerat alla (nästan alla ) filmer några 100 gånger bestämmde vi oss för att se  " Benjamin Buttons otroliga liv".
 Den var faktist himla bra, den var rätt djup och intressant, lite smått dryg ibland men ändå rekomenderad. =)
hehe detta år har jag redan varit på bio 3 gånger( fast jag klagar inte, det är faktist himla kul att gå på bio :) ), första gången med min pojkvän Rasmus =) då vi såg "When the earth stod still" . Andra gången var då jag såg med min yngsta stora syster Sandra, vi såg "Twillight", och nu då med Elin då vi såg "Bejnamin buttons otroliga liv"
Det är 3 filmer som jag rekemenderar starkt!
så har du filmkväll någon gång så är det ett tips att se dom. men du får ite glömma bort 1 annan superbra film :O
"Mamma mia"
  Lillbrorsan jimmy sa att jag blivit beroende av den xD
men det var för att jag såg den 4 gånger inom kort period. först på kvällen med elin, sen morgonen efter med henne, och sen nån dag senare för mig själv, och sen ytrligare nån dag senare för mig själv, & då spolade jag även tillbaka till vissa scener^^ xD
men den är faktist bra :O & jag har bara sett den några gånger, och det kallar jag inte beroende^^
jaja det var mina ord om film ^^



Bara för att xD
Linda är min fina syster som jag eventuellt ska till på sportlovet :D

( nu blev det till&med fler än ett ord O.o .. )

Resten av mina syskon är ju självklart också fina! =)

Ursäkta så mycket att jag inte har skrivit på länge, sist tror jag var den 13 januari & nu e det den 22 januari.
Men har inte riktigt lagt tid till att skriva så jag får väl skylla mig själv. men idag ska jag väl försöka att få in allt.
Att jag började skriva nu var för att en person hittade sin gamla dagbok och började läsa från den. texten var mer än 30 år gammal, så det var lite kul att höra :P
och då blev jag ju själv sugen på att skriva, egentligen i min egna dagbok, men den är slut, och jag har dock inte kunnat skrivit i den sen den 21 december tror jag, pga brist av sidor =S så nu har jag bett om en ny, jag vet jag kan ju köpa en egen, men varför köpa en själv när man kan få en ;)
Okej några av er vet nog att jag är kass på att ta emot saker & så, men av föräldrarna blir det en annan sak så nu väntar jag bara på den.^^    ( näe jag vet inte varför jag skriver "^^" hela tiden xD ^^  ops igen ^^, men suck.. bl'ä xD )
Det har blivit väldigt lite skrivande i den, (även då det fanns utrymme för att skriva, och det beror väl att jag började skriva här, och jag ides inte skriva om allt igen, fast i dagboken blir det ju mycket mer utskrivet, för det är ju bara jag som läser och då skrivs det ju mycket mer opm exagta tankar osv. Ni som inte har en dagbok tycker jag ska skaffa, det är faktist bra, visst ni kanske tänker att ni har en blogg, men det är itne samma sak,  för då blir man, ( iaf jag) lite begränsad i skrivandet. För alla kan ju läsa vad som skrivs på en blogg, men i dagboken törs man skriva sina inersta tankar och känslor som man endast delar med sig själv.  Jag varnar er, försök aldrig att läsa andras dagböcker, för dom är som sagt ofta mycker personliga och ja, personen som äger dagboken skulle nog bli mkt besviken vilket ni själva säkert kan tänka er...

ha det bra så länge allihopa =)

asså nu måste ju tillåmed jag erkänna att jag är såå smidig.
I morse då jag skulle till skolan & skulle jag ner för en liten stig som var jättehal & gick mkt nerför, då jag kom ner var jag glad över att jag inte ramlat, men vad händer? :O
jag snubblar och tar emot hela min kroppstyngd med min hand som dessutom var sne då den fick bära all tyngd.
då reagerade jag itne så mkt, smärtan var itne så stor, fick bara byta klockan till andra handen.
Under dagen fick jag "sockerdricka" i handen ibland och den var så trög och kraftlös, så jag kunde inte precis använda den. även så fanns det en dov smärta hela tiden, fast tillslut så försvann det, men ibland ( det blev oftare och oftare) så kändes det som om någon högg med en spik genom handleden, så jag typ släppte allt om jag nu hade något i handen, stelande till och ville skrika ( det gjorde fakist rätt ont, I promis ) Så tillsut övertalade mina kompisar mig att gå till sjuksystern som hörde vad som hänt och symtomen, och sa att det kasnke är en spricka i ett av dom två benen som finns i handleden,  men det kunde även vara en stukning, så då jag fick bbandage kunde jag inte låta bli att le ( var nästan påväg att börja skratta pga min klumpighet, först foten & nu handen)
Senare under dagen fortsatte jag att ha ont så emma knuffade in mig igen till sjuksystern, som sa att jag kanske borde besöka akuten.
Men mamma kände på handen och vred den åt alla håll, och det gjorde inet så ont, jag får fortfarande smärtor som kommer och går, men akuten är då onödigt, så i morgon skiter jag i bandaget ^^
jag ville skita det nu med, men jag borde ndå ha det idag.

Idag var även första träningen, men jag tittade bara på :/
men snart, efter operationen och efter at gipset är borta så ska jag börja träna igen :D


jag vet, visst är jag smidig ;)

Jao, som sagt nu blev det ju operation, så nu på torsdag ska jag träffa narkosläkaren för att snacka om vilken bedövning som jag ska ha & så.
Sen 19:onde är det operation som gäller :(
Men jag slipper iaf sova på sjukhuset, utan bara blir där över dagen. Men dock så sa mamma att jag kankse måste ligga nån dag där iaf, eller att tiden kommer ändras, för tydligen räcker det inte bara med sjuksköterskan som är där, utan tydligen måste narkosläkaren vara där också och hålla koll på mig så att nersövningen inte går fel, för tydligen var det högrisk på att något skulle gå fel, pga min magstrupe...
Ja.. Tack mamma, nu blev jag ju såå mkt mindre nervös..... eller inte .
jaja det kommer gå finfint, lite surt bara att jag måste gå med gips och kryckor igen. :S

that´s all, nu e det mattelektion som gäller =S

ha en bra helg allihopa :)

jo jag vet, jag ligger ju inte så liteee efter i bloggen. för skolan har ju redan börjat, men jag vill skriva lite om det iaf =P

På Tisdageftermiddagen (tror jag, jag  vet itne riktigt när det är för eller eftermiddag xD men vid 3 iaf^^ ) så åkte jag och brorsan till Sandra (syster) , Tom & Vilhem. =)
Jag & syrran skulle ha en lite tjejkväll, & killarna en grabbkväll då så klart ;)
Så hon och jag gick och såg Twiilight. Jag tänker inte berätta vad den handlar om utan bara rekomendera den väldigt starkt! Den filmen var så himla superbra! Sandra kom med rätta ordet som beskrev den,  "Filmen var Vacker" . och det stämmer, den var väldigt vacker. Jag ville aldrig att filmen skulle ta slut, men till min stora glädje så sa hennes pojkvän Tom att det troligen ska komma en 2:a + att det finns böcker. så nu är det bara att vänta, kankse börja läsa böckerna?
Men jag vill se filmen igen, - NU! (A)  =)
Företsen, tack för bion igen, & för 2 roliga dagar med er =)
Sen väl hemma så fick syster min en lite kul idé. Att hon skulle färga mitt hår =O . Jag har faktist aldrig färgat det, iaf inte permament. ^^ men någon gång ska ju vara den första, det blev jättefint faktist. Det är inte så stor skillnad, utan lite mörkare brunt bara =)
Men dom där hemma har fortfarande inte märkt att jag har en ny hårfärg ;)
Vi började även se nån film den kvällen och gick sen för att lägga oss.

På morgonen sen for jag & syrran & shoppade lite på mellandagsrean, jag hittade bara en fin kofta & några hårsnoddar,  e ni glada nu Linn & Elin ;)
Sen fortsatte vi se filmen och åt god mat & lekte lite med söööta Ville =)

Det var ett trevligt slut på jullovet tycker jag =)

Så nu har ju alltså skolan börjat igen..... :( blä
Men vi gick ju bara i går och ja nu idag då, & sen är det ju lördag igen imorgon =D

Ska till Pappa i helgen =) , så det jag hade tänkt skriva ltie om förra året får jag skjuta upp lite kankse ännu mer^^

Livet är enligt vissa en vädefull gåva.
Livet är enligt vissa en jobbig börda.
Livet är enligt vissa utan mening, utan man ska bara ta sig igenom det med rutiner.
Livet är engligt vissa bara en början på döden.
Livet är engligt vissa något som man ska ta vara på.
Livet är enligt vissa något som bara är pest och kan slängas bort.

Människor är enligt Livet kankse bara pjäser i ett spel.
Det är inte alla som kan vinna i spelet,
men det är väl klart att inte alla kan det,
eftersom livet har glömt att förklara reglerna för vissa människor.
Eller så finns det vissa människor som fuskar och tar sig igenom för enkelt,
eller finner att spelet med livet är för svårt och därför gör proseccen svår och kort.
Men vad krävs för att vinna spelet?
Att ha ett långt och lyckligt liv?
Vad är då ett lyckligt liv?
Kärlek?
Vänskap?
Familj?
Barn?
partner?
Makt?
Pengar?
Mat?
Tak över huvudet?
Eller bara att få överleva dagen?

Alla människor ser så olika på lycka....
Lycka, är det att leva? Eller att få dö?

Jag har två stycken i min omkrets som nyligen har dött.
Du läste om den ena lite grann i det förra inlägget.

Mattias, han var en klasskompis som jag gått i samma klass i snart 10 år. Jag kände honom inte så väl, men då jag fick sms:et där det stod att han tagit självmord så mådde jag inte så bra kan jag säga.
Jag sprang upp och bara stod på mitt rum och visstje itne vad jag skulle göra.
Tillslut satt jag, mamma, brorsan & Rasmus på mitt rum medans jag grät.
Men jag förstod inte varför jag grät, jag kände honom ju inte =O
men dom menar på att 10 år är mkt, och jag har ju lite svårt att hantera mindre bra saker... Kankse därför jag tog det dåligt? Chocken, att någon i min klass helt plöstsligt inte finns. Att se alla andra må så dåligt. Att ljuset var släckt i någons liv, och därför tillslut släckte ljuset i sina ögon och somnade in.
På Fredagen så var det minnesstund för våra klasser, och lite övriga ungdommar som ville komma.
Det var himla jobbigt, men vi hjälpte varandra.
Även var ju Elin och Rasmus där för mig,- Tack =)
I dag i skolan så pratade rektorn om vad som hänt, och sen i klassrummen pratade vi om det och skrev ltie dikter och minnen och så.
Hela dan var himla jobbig,.. jag mådde illa och kunde inte le...
fortfarande fattar jag inte varför jag tar det så hårt. men en lärare menar på att jag är en sån person...

Sen på lördagen var det en annan i min omkrets som dog.
Henne hade jag bara träffat en gång,( hon verkade vara en fin person då jag träffade henne, även dom som var runt henne som jag träffade pratade väldigt fint om henne =) ) men jag kände ändå sorg, men främst var jag ledsen för den dödes syster skull som är den person som jag känner.
Carina som dog, dog inte av vilja, utan av nån sjukdom :( ....

Jag fick en tanke en gång att, varför gör han slut på ett liv med vilja, medans hon kämpar för att få behålla sitt?
Men jag insåg snabbt att så är bara taskigt att tänka.
Var person har sitt liv, med sina anlednignar till att leva eller inte leva.

Mattias och Carina, vart ni än är...
Vila i frid båda två...

som Sagt det har hänt lite saker sen jag skrev sist, och jag vill börja med det finaste underbaraste som hände, Att som min rubrik säger,  jag träffade Min underbara pojkvän till ängel som jag älskar så jättemycket!

Onsdag den 31/12-08

Då vi träffades första gången som ett par

Den dagen på morgonen ( väldigt tidigt^^ , fast det skulle varigt tidigare, men han stod ju stilla 2½ timme i gävle, så istället för att komm strax efter kl 6 på morgonen så kom han typ halv 8. )
Och ni som känner mig rätt väl vet att jag inte direckt är någon morgnommänniska...Utan sover hellre några timmar typ till kl 11-1. Men jag är pigg och fort upp på morgonen då det gäller. Så då klockan ringde var jag snabbt upp & Ringde Rasmus för att höra vart han var. Men näe, det föresnades ännu mer ( trodde då han skulle komma vid 7 ) .
Men tillslut fick jag träffa honom, men fick jag träffa honom först? - Näe, men jag får nog skylla mig själv xD
Då tåget kom gick jag glad och förväntansfull i tågets färdlinje, för jag trodde jag såg den vagn som jag trodde han var i, så jag började ju gå & tåget hade ju inte stannat. Tillslut stannade tåget, men alla klev ju av ( dom var tvugna att åka med bussar av nån annledning)  Så jag gick och kollade efter honom och blev mer nervös för varje meter. Jag trodde att han kankse hade gått förbi mig med all folkmassa. Det var en kille som jag stod och funderade över om det kankse, kanske kunde vara Rasmus. Men då jag insåg att jag hört att han INTE åker skateboard så gick jag vidare efter att ha stått och glott som ett annat fån xD
Men jag måste ju ge upp nån gång, så jag tpg upp och ringde och fick svaret " jag är vid din mamma" .
Så jag började springa dit  och dumförklarade mig själv lite ^^
Det blev kramkalas och sen åkte vi hem där vi genast gick och la oss.
(Shit så himla glad jag var över att få träffa honom! )
Efter att fått sovit några timmar stack övriga familjen så jag kunde inte hålla mig längre utan ville väcka honom, så jag gjorde lite frukost på en bricka och gick ner och väckte honom.

Nyårsafton

Ja vad gjorde vi den dagen? =)
Vi pratade och höll varandra händerna och delade kärleksföklarningar till varandra. =)
Vi satt så flera timmar tills det var dags att göra sig iordning.
Han var ju klar på ett kick, men han är ju också kille, & det sägs ju att tjejer tar liteeeeeeee längre tid på sig ^^ (A)
Å jag ville ju ha något fint , dels för att det var nyårsafton, och så ville jag ju klä upp mig lite extra fint för att Rasmus var där.  Så efter ett bra tag lyckades jag välja en klänning, ( men den passade inte riktigt så jag fick ta några säkerhetsnålar, ( Tack Elin för dom, dom satt ju fortfarande kvar på pyamasen som du lånat tidigare ) men dom sprack hela tiden så Rasmus fick hjälpa mig flera gånger under kvällen, men ja^^ )
Sen var det ju smink också, & Han fick ju en sån ide att han ville se hur det går till när man sminkar sig.
 *ojdå, hm, jasså * haha jag blev ju itne så lite stressad och nervös när någon står och studerar på hur jag sminkar mig^^ xD  & itne var det första gången heller som han gjorde det, & jag blev väl aldrig van, men ja, han var ju brevid mig då iaf :)
Senare kom Mona & P-a =) ( kenneths syster och man ).
Vi hade då välkommstdrink och tilltugg, vi såg även "Grevinnan och betjänten" som är ett absolut måste =O ) ^^
Sen Vi åt en jättegod 3 rättersmiddag :)
Efter det så samtalde vi lite och bara ja väntade på 12 slaget. Ja, jimmy gjorde ju någon ramp för raketerna.
Vid 12slaget stod alla framför tv:n då dom räknade ner klockan, då den slog 12 så  Kysste jag och Rasmus varandra för första gången, hur romatisk är itne det?! =) Sen skålade och kramade alla och så blev det ut att se på raktererna, öhm, förlåt, jag menar smällarna xD
Sen blev började dom spela hög musik, 6 jag var ju dum nog att påpeka till kenneth att han för några månader sen skulle lära mig att dansa. men itne gjort det. Så, resultatet blev att jag & kennth dansade då. Men strax innan dansen var slut så ropade kenneth på Rasmus och menade att han skulle dansa med mig =) ( Tack kenneth ^^ )
Vi dansade länge, någon timme. Antingen slutade vi inte dansa då låten tog slut, eller så sa kenneth att den låten var för oss ungdommar.
Det var jättemysigt, kul och romatiskt att dansa med Rasmus.
Har du någonsin dansat med en ängel? Det är som att flyga på molnen, det har jag nu gjort =)
Men då klockan närmade sig 5 var det dags att lägga sig tyckte mamma. ^^

Nyårsdagen den 1/1-09

Jo nog var man rätt trött den dagen, så man sov ett bra tag, eller till 11 då jag blev väckt, fast inte mig emot ;)
Så vi satt & såg Ivonhove ( hur det nu stavas?) Sen stack vi till Linn så att dom fick träffas =)

När vi kom hem började vi se filmen Titanic, mer om vad som hände där berättar jag senare i nästa inlägg..
Men förutom den grejen så var det jätteromantiskt att se den med sin pojkvän, ( bara ett tips till er alla ;) )
Så numer då jag ser den filmen kommer jag minnas det sorliga som hände, men även hur fint och romatiskt det var att se den med Rasmus.
och för första gången såg jag filmen utan att börja gråta!!! ( eller ja, jag började ju gråta lite, men inte under filmen eller pga den =O )

Fredag den 2/1-09

Denna dag var rätt tung....

Elin, Linn, Sakarias, & Linnéa kom över.
 vi pratade minnen om Mattias och gjorde itne så mkt.
Då linn och sakarias stack för att äta så spelade vi andra lite tjejsnack^^
Sen var det dags att gå till minnesstunden.
Tack för stödet Elin och Rasmus =)
( mer om den berättar jag om sen....)
 Sen väl hemma gjorde vi inte så mkt, såg nån film & så.

Lördag den 3/1

Den dagen var det mycket prat i telefonen.
För Jag ville ju inte att han skulle åka, och han själv ville stanna.
Så efter någon timme med prat med hans föräldrar och dom som fixar tågbilljeter blev det bestämmt att han fick stanna tills på Måndag =D

Efter det tog vi bussen till stan för att jag skulle bjuda honom på bio, ( det var min juklapp till honom, säg inget, jag vet, jag är kass på presenter, jaja vi fick en trevlig stund för oss själva iaf )
Vi såg filmen " the day that earth stod still"
Den var himla bra faktist! =D
Sen så hade han insiterat på att han skulle få bjuda mig på något att äta så vi sack till Donken. ( mc-dolnads) men det visade sig att han egentligen inte gillar att äta där, sååååå varför sa du itne det före ???!
När vi var där kom även Sandra, Tom och Vilhem och träffade oss några minuter. =)
Sen var det hemfärd.


Söndag den 4/1

Vi satt i princip hela dagen framför tv:n och kollade på lite olika filmer :)

Det spelar ingen roll vad vi gör, bara jag får träffa honom :)

Domedagen 5/1

Det var måndag... Dags för honom att åka hem :(
Vi var och åkte lite pulka den dagen =)
Sen ville ju så klart kenneth visa vad hans skoter gick för ;)

Sen gjorde vi inte så mkt, pratade lite och bara satt och myste lite i soffan.
Men till vår stora glädje så var hans tåg försentat, så istället för 21.37 så gick det 22.35 =D ( eller var det senare? näe tror itne det)
Det var så jäkla jobbigt att säga hejdå...
Familjen och han sa hejdå i början av perongen, men jag följde så klart med honom till hans vagn där vi sa hejdå.
Sen gick han på och jag iväg. men dom sa att jag fick stå och vinka. så han stod i dörren och jag några meter bort :(
Vi hann med en sista kram & kyss =)
Det var grymt jobbigt att säga hejdå...
Ingen av oss log. Jag ville le, och få honom att le, men det gick inte, jag var så pass knäckt.
Jag hade bestämt mig för att itne fälla några tårar. vilket jag lyckades med där... men när jag kom hem och sen skulle sova så föll några tårar....
Jag har mått så dåligt, känt mig så tom. Ena halvan av mig saknas... Det gör så ont, smärtan strålar ut i hela kroppen.
Shit vad jag saknar honom så jävla mycket!!
Jag önskar att jag fick träffa honom nu!
:'( ....
jag trodde att saknaden skulle bli mindre än innan jag träffade honom, men den blev bara värre....

Jag älskarRasmus så jättesupermycket!!
Nu och för evigt kommer du vara den som finns i hela mitt hjärta!
Du är den enda för mig!

Jag älskar och saknar dig!

ja nu e det en hel det som har hänt, men ursäkta att jag inte skrivigt på ett tag, men jag har inte precis planerat in tid för att skriva^^