åt helvete med allt
ja det gick ju som det gick. Jag är för lättlurar och blind.
Jag är så jävla förbannad på mig själv.
Jag har bara mig själv &skylla.
*långa ramsor svordommar som jag inte gärna skriver ner *
jag hatar verkligen mig själv för tillfället
Jag är så jävla förbannad på mig själv.
Jag har bara mig själv &skylla.
*långa ramsor svordommar som jag inte gärna skriver ner *
jag hatar verkligen mig själv för tillfället
Har mörkret börjat skingras eller är det tätare och mörkare som aldrig förr?...
Timmen är snart slagen, nu är det bara jag som måste finna mitt mod och göra slag i saken.
Ska mörkret äntligen skingras eller kommer mörkret bara sluta sig tätare runt mig?
signalerna bryter den tysnad som finns omkring mig, hjärtat slår fortare än någonsin och mina händer skakar.
Kommer jag hålla det löfte som jag lovat mig själv?
kommer jag våga?
Ska mörkret äntligen skingras eller kommer mörkret bara sluta sig tätare runt mig?
signalerna bryter den tysnad som finns omkring mig, hjärtat slår fortare än någonsin och mina händer skakar.
Kommer jag hålla det löfte som jag lovat mig själv?
kommer jag våga?
magen skriker
orkar inet göra mat, men är såå hungrig så måste väl snart gå upp & fixa nån mat (A)
så nu ska jag väl springa upp
lönt inlägg jag vet ^^ xD
så nu ska jag väl springa upp
lönt inlägg jag vet ^^ xD
rubrik?
Det finns så mycket som jag skulle kunna skriva, 100tals tankar som cirklar omkring.
Jag tog ett bad med massor av värmeljus och satte på en skiva med Celiné Dion på högsta volym. Jag är egentligen inte den som badar, utan jag föredrar nog att ta en snabb dusch så man får tid till annat. Men jag hade inte så mycket att göra och ville försöka skingra tankarna. Men snarare så ble allt värre. Nu är allt en enda röra och jag vet inte vad jag ska göra...
Vill bara somna och sen då jag vaknar igen ska livet inte vara så här. Då vill jag inte behöva bestämma något. Men man måste ju göra val hela tiden. Att inte göra ett val är ju också ett val...
Har varit hemma hela dagen. Hade så ont i ryggen så kunde inte tänka klart, alltså lika bra att åka hem då.
Vill skriva men vet inte om vad. så nu ger jag upp.
blä.
Ska snart väl börja försöka göra lite middag åt mig.
Jag tog ett bad med massor av värmeljus och satte på en skiva med Celiné Dion på högsta volym. Jag är egentligen inte den som badar, utan jag föredrar nog att ta en snabb dusch så man får tid till annat. Men jag hade inte så mycket att göra och ville försöka skingra tankarna. Men snarare så ble allt värre. Nu är allt en enda röra och jag vet inte vad jag ska göra...
Vill bara somna och sen då jag vaknar igen ska livet inte vara så här. Då vill jag inte behöva bestämma något. Men man måste ju göra val hela tiden. Att inte göra ett val är ju också ett val...
Har varit hemma hela dagen. Hade så ont i ryggen så kunde inte tänka klart, alltså lika bra att åka hem då.
Vill skriva men vet inte om vad. så nu ger jag upp.
blä.
Ska snart väl börja försöka göra lite middag åt mig.
för mkt att fundera på,
Har en hel del jag skulle vilja skriva, men det nalkas mat & kan därför inte sitta så länge... Men jag såg i går en film som heter "besökarna" Men det är iaf om två tjejer som hela sitt liv har blivit bortförda av utomjordingar. I slutet av filmen berättar utomjordningarna att dom barna som dom tagit är för en "mellanvärld" .
Efter filmen fanns även en dokumentär om olika fall där folk har tycks sig sett ufon. Bla så fanns det gasnka mkt om året 1947 då det i Roswell sas krascha ett ufo, och att fem varelser var där och att en hade överleft. Allt detta sägs finnas på det så kallade "area 51" sen är det upp till var och en om mn tror på detta.
Med allt detta så började ajg fundera på dessa städninga frågor , "varför " "Hur" , åh vart är du då jag nu vill duskutera allt detta,. se ifall du håller med mig om en ny ide om hur jorden kom till. Den stämmer inte men det vore intressant att dusskutera det, tycker iag jag (A) xD Jag vet att vi tycker lika om hur det är i dagens länge, men den nya iden vill jag se vad du tycker om ^^ .
En gång då jag & en annan kompis skulle plugga kom v in på allt detta med värdsrymden, Vi satt två timmar och bara disskuterade detta, så pluggningen fick bli någon annan gång. & vet n vad, det kom inte fram några svar.
Vad tror ni, är vi dom enda levadne vareslerna i det hela enprma universum?
det tror inte jhag, det vore rätt osannolikt att vi skulle vara dom enda. Sen hur den varelsen ser ut är ju en annan fråga. Men något slags liv måste det ju finnas. ÅH nu blir jag galen , jag vill så gärna ha svaren på allt. Hela dagenhar dessa frågor cirklat runt i skallen min, jag började även skriva en novell, rätt kul faktist, för då fick man se hur alla andras syn på jorden skulle kunna vara ( asså inga jordbors, utan varelser från yttre rymden)
Jag hoppas att dom som håller på med allt detta inte håller det hemligt, så som dom gjorde med incedenten 1947 i roswell. Vi är faktist redo att veta, iaf jag & jag vill veta nu . Det är så mkt jag skulle kunna skriva om detta ämne, men jag ids inte det, därför jag skull vilja att Jag fick kontact med Rasmus, vart e du din mupp?(A) (eller jag vet vart du e^^, vihörs nån annan dag tror jag. ) Vi har som sagt disskuterat detta förut, men det måste disskuteras igen,om du så vill det eller inte ^^ eller du måste ju inte.. plz :D
jaja nu ska jag väl gå och äta då maten är klar, ha det bra allihopa, skola i morn, underbart eller hur :D
eller absolut inte, blä vill itne ha skola :S
Utkast: hahaha se ...
hahaha se jag sa ju att jag kunde vara sååå pass dryg att jag rokar lägga ut en bild på min finfina fot xD
den består av skon jag måste ha inomhus för att det som jag kallar "benskydd" ( vet inte om den heter så ? ) + mina trogna kryckor som gör allt för att hålla mig uppe och stötta mig, bokstavligen talat xD. utom då lillbrorsan har tråkigt och sparkar undan en krycka ^^
ljuset har sökt sig till mig
som sagt vissa saker får mig att le och skratta, som igår då rasmus började sjunga, & jag liksom, shit vad modig han är!
Jag fick honom att sjunga en celind dion låt, & ni som känner till hennes låtar vet att dom itne är dom enklaste.
SOm jag sa, du är kanske ingen celine dion, men bättre än många. ( han kan sjunga, vi ahr mkt gemensamt, men varför kan vi inte ha det också ^^ Jag vill kunns sjunga =O)
Hahaha visstja, jag sjöng okcså xD .
Jag undrar fortfarande hur du fick mig att sjunga? xD
Har nu snackat med en av mina 2 underbara systrar om allt.
Hon fick mig att fortsätta kämpa, att det finns en utväg och att allt tillslut tar slut.
Hon frågade mig,
" vad är det värsta som kan hända?"
Och jag har inget svar på det, jo att jag mister dom alla 2. Speciellt en underbar bästis och pojkvän!
Mrn jag lever fortfarande, jag har andra människor, visst, jag kommer inte byta ut dom 2 så snabbt. Men på något helgalet sätt går livet vidare.
Kanske jag igen ser ljuset i tunneln.
Tack syrran =)
( Har kommit på att jag nuförtiden annvänder ordet "tack" himla mkt.)
ha det bra allihopa!
Fortsätt kämpa ni som inte har det allt för lätt!
Jag fick honom att sjunga en celind dion låt, & ni som känner till hennes låtar vet att dom itne är dom enklaste.
SOm jag sa, du är kanske ingen celine dion, men bättre än många. ( han kan sjunga, vi ahr mkt gemensamt, men varför kan vi inte ha det också ^^ Jag vill kunns sjunga =O)
Hahaha visstja, jag sjöng okcså xD .
Jag undrar fortfarande hur du fick mig att sjunga? xD
Har nu snackat med en av mina 2 underbara systrar om allt.
Hon fick mig att fortsätta kämpa, att det finns en utväg och att allt tillslut tar slut.
Hon frågade mig,
" vad är det värsta som kan hända?"
Och jag har inget svar på det, jo att jag mister dom alla 2. Speciellt en underbar bästis och pojkvän!
Mrn jag lever fortfarande, jag har andra människor, visst, jag kommer inte byta ut dom 2 så snabbt. Men på något helgalet sätt går livet vidare.
Kanske jag igen ser ljuset i tunneln.
Tack syrran =)
( Har kommit på att jag nuförtiden annvänder ordet "tack" himla mkt.)
ha det bra allihopa!
Fortsätt kämpa ni som inte har det allt för lätt!
suck
fan nu e livet värre än vanligt. Hur ska detta gå runt denna gång?
kommer allt bli bra igen, eller kommer värdens största förlust ske?
Jag vet inte vad jag ska göra, jag stänger mig inom mig själv och hoppas att ingen ser i mina ögon för att se att min själv snart är död.
Jag försvinner bort i egna tankar, "ska livet verkligen vara så här"
Jag är iaf glad att det finns vissa saker fortfarande att skratta och le åt.
kommer allt bli bra igen, eller kommer värdens största förlust ske?
Jag vet inte vad jag ska göra, jag stänger mig inom mig själv och hoppas att ingen ser i mina ögon för att se att min själv snart är död.
Jag försvinner bort i egna tankar, "ska livet verkligen vara så här"
Jag är iaf glad att det finns vissa saker fortfarande att skratta och le åt.
av med bandaget och på med "fotskyddet"
vid 12-tiden idag ringde mamma och sa att läkaren hade kollat närmare på bilderna nu.
(shit tänke jag, för det betyde att jag skulle opereras. och lite fjantig som jag kan vara xD så kände jag någon tår bränna i ögonen, , satt dessutom i matsalen där alla skulle upptäcka om en tårflod skulle rinna ner på bordet )
men till min stora glada överaskning så säger mamma att jag bara ska få någon slags skena.
så vid ett möter jag upp henne, och sen vid 2 hoppar jag in på rummet dit ?läkaren? kallat in mig.
Där får jag bara ett fotskydd. Kenneth trodde att jag skulle ut och spela fotboll xD
som asgt ett dubbelt fotskydd, kanske för dryghetens skull kanske jag lägger ut en fiiiiiiiiiin (A) bild på min lilla fot xD
Visstja, tack ni som står ut med mig ( både i skolan och hemmet) som hjälper mig med att bära mina skolböcker, böra matbricka, och göra allt så mkt lättare för mig. .
TACK!
det känns som jag säger "tack" väldigt mkt numer, men det finns verkligen personer jag vill tacka , dom som ställer upp och finns där för mig, ex. en du vet vem du är. =)
Numer då kryckorna kom in så känner jag att jag har tröttnat på att be om hjälp, och känner mig som en börda för många. börjar även komma på att jag kanske för ofta ber om för mkt hjälp, för ofta och av samma person. Känns som jag tar mer än jag får ta. ...
Måste börja inse att jag inte kan rädda värden, inte ens någon enstaka person...
(shit tänke jag, för det betyde att jag skulle opereras. och lite fjantig som jag kan vara xD så kände jag någon tår bränna i ögonen, , satt dessutom i matsalen där alla skulle upptäcka om en tårflod skulle rinna ner på bordet )
men till min stora glada överaskning så säger mamma att jag bara ska få någon slags skena.
så vid ett möter jag upp henne, och sen vid 2 hoppar jag in på rummet dit ?läkaren? kallat in mig.
Där får jag bara ett fotskydd. Kenneth trodde att jag skulle ut och spela fotboll xD
som asgt ett dubbelt fotskydd, kanske för dryghetens skull kanske jag lägger ut en fiiiiiiiiiin (A) bild på min lilla fot xD
Visstja, tack ni som står ut med mig ( både i skolan och hemmet) som hjälper mig med att bära mina skolböcker, böra matbricka, och göra allt så mkt lättare för mig. .
TACK!
det känns som jag säger "tack" väldigt mkt numer, men det finns verkligen personer jag vill tacka , dom som ställer upp och finns där för mig, ex. en du vet vem du är. =)
Numer då kryckorna kom in så känner jag att jag har tröttnat på att be om hjälp, och känner mig som en börda för många. börjar även komma på att jag kanske för ofta ber om för mkt hjälp, för ofta och av samma person. Känns som jag tar mer än jag får ta. ...
Måste börja inse att jag inte kan rädda värden, inte ens någon enstaka person...
undrar hur lång väntan ska bli, är detta verkligen rätt?
När ska alla frågor få svar...
Nu är det bara och vänta, kanske på något hopplöst....
Nu är det bara och vänta, kanske på något hopplöst....
hur ska det sluta?
Jag kämpar, men gör du det?
gråt inte över killar tänk på maskaran
hur mkt tål man innan man ger upp. hur mkt kämpar man ?
Vart finns alla som inte ljuger eller ser en som en börda...
eller älskar en?
snälla låt mig misstolka allt!
Du har ju en särsklild plats i mitt hjärta trots allt!
Vart finns alla som inte ljuger eller ser en som en börda...
eller älskar en?
snälla låt mig misstolka allt!
Du har ju en särsklild plats i mitt hjärta trots allt!
min kropp är trasig och kan därför bara annvända en fot, men min själ, den är snart död där den faller i den bottenlösa brunnen....
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, för har liksom ingen början. Kanske för att det känns som om jag är påväg mot ett slut, och hur kan jag då helt plöstsligt få till en början.
Visst skillnaderna är otroliga mellan livet och en blogg. Så jag borde ju kunna få till en början för ett simpelt blogginlägg? Simpelt..? jag vill inte ha simpla, jag vill ha djupa. Jag vet inte varför. Men jag vill typ att allt ska vara så djup som möjligt. Är det för att jag själv befinner mig så djupt ner. Är det därför jag vill ha allting så djup, för att det ska plats med mitt djup?
Men det värsta är att jag tror att nu då jag befinner mig på botten och tror att det bara kan gå uppåt så fruktar jag trots allt att det ska komma någon med en spade så jag falller ännu djupare ner.
Jag föll och kommer falla i all evighet. Men oroa er inte, jag finns här ändå för er som behöver det. För mina vänner är jag stark, då kan jag flyga eller något annat otroligt. För skulle jag möta er här i hålet så skulle en sten fastan runt min fot som gör att jag faller fortare. Men jag ska då försöka knuffa upp dig. Upp mot ljuset, kärleken, och livet. Jag lever mitt liv genom er skulle jag kunna säga. Och skulle dö om det hände er något. Ni är mitt allt, mina vännner och familj.
suck, jag är hejdlös då jag börjar skriva, hade inte tänk skriva så mkt, men det gick så bra. Något som går bra iaf ;)
Jag funerar på om jag har det så där som jag verkligen skriver. Det kändes som om jag var i trans då jag skev det, så kanske mitt undermedvetna skrev det. Dessutom ser ni väl att allt är bra för jag ler, det gör jag jämt då alla ser. Men kolla mig inet i ögonen, för i mina ägon finns alla sanningar. Mörkret sverper över mina ögon och kollar du riktigt djup så kan du kanske tyda sanningen, att leendena bara är enkelt skådespeleri.
Näe nu vill jag inte vara så här. Nu skriver jag om något kul istället, så ni ser att ljuset finns i mitt liv.
Mamma väckte mig i morse vid 12 tiden, så vi satt och åt frukost här jag mobilens ringsignalr bli agresivare. SÅ jag glömmer nästan kryckorna, sliter åt mig dom, hoppar sen med stora och riskabla steg ( skulle kunna tävla i 3-steg elelr nått xD ) ena kryckan fastnar i mammas handväska, jag ramlar nästan och försöker slita loss kryckan, men då det inte går tar jag det lugnare och får bort den. Stressande och nyfiken fortsätter jag mitt hoppande runt jörnet in i mitt rum, aktar mig från gympapåsen som fick mig ramla i går, fram till telefonen, och hör den sluta ringa. En fin och lång svordomsramsa hörs från mina läppar men då jag kollar på telefonen visar det att det fortfarande ringer, så en annfådd jag svarar hej. Men personen ville inte prata med mig. Hahhaa jag måste verkligen tänka på att inte glömma min mobil i fortsättnigen, för då kanske jag gör ilal andra foten också xD
jaja ska nu försöka ta duscha i badkaret utan att ramla i och ur, och sen se nått tvprogram vi spelat in och sen senare åka till kenneth föräldrar =)
Ha det bra allihopa =) !
Visst skillnaderna är otroliga mellan livet och en blogg. Så jag borde ju kunna få till en början för ett simpelt blogginlägg? Simpelt..? jag vill inte ha simpla, jag vill ha djupa. Jag vet inte varför. Men jag vill typ att allt ska vara så djup som möjligt. Är det för att jag själv befinner mig så djupt ner. Är det därför jag vill ha allting så djup, för att det ska plats med mitt djup?
Men det värsta är att jag tror att nu då jag befinner mig på botten och tror att det bara kan gå uppåt så fruktar jag trots allt att det ska komma någon med en spade så jag falller ännu djupare ner.
Jag föll och kommer falla i all evighet. Men oroa er inte, jag finns här ändå för er som behöver det. För mina vänner är jag stark, då kan jag flyga eller något annat otroligt. För skulle jag möta er här i hålet så skulle en sten fastan runt min fot som gör att jag faller fortare. Men jag ska då försöka knuffa upp dig. Upp mot ljuset, kärleken, och livet. Jag lever mitt liv genom er skulle jag kunna säga. Och skulle dö om det hände er något. Ni är mitt allt, mina vännner och familj.
suck, jag är hejdlös då jag börjar skriva, hade inte tänk skriva så mkt, men det gick så bra. Något som går bra iaf ;)
Jag funerar på om jag har det så där som jag verkligen skriver. Det kändes som om jag var i trans då jag skev det, så kanske mitt undermedvetna skrev det. Dessutom ser ni väl att allt är bra för jag ler, det gör jag jämt då alla ser. Men kolla mig inet i ögonen, för i mina ägon finns alla sanningar. Mörkret sverper över mina ögon och kollar du riktigt djup så kan du kanske tyda sanningen, att leendena bara är enkelt skådespeleri.
Näe nu vill jag inte vara så här. Nu skriver jag om något kul istället, så ni ser att ljuset finns i mitt liv.
Mamma väckte mig i morse vid 12 tiden, så vi satt och åt frukost här jag mobilens ringsignalr bli agresivare. SÅ jag glömmer nästan kryckorna, sliter åt mig dom, hoppar sen med stora och riskabla steg ( skulle kunna tävla i 3-steg elelr nått xD ) ena kryckan fastnar i mammas handväska, jag ramlar nästan och försöker slita loss kryckan, men då det inte går tar jag det lugnare och får bort den. Stressande och nyfiken fortsätter jag mitt hoppande runt jörnet in i mitt rum, aktar mig från gympapåsen som fick mig ramla i går, fram till telefonen, och hör den sluta ringa. En fin och lång svordomsramsa hörs från mina läppar men då jag kollar på telefonen visar det att det fortfarande ringer, så en annfådd jag svarar hej. Men personen ville inte prata med mig. Hahhaa jag måste verkligen tänka på att inte glömma min mobil i fortsättnigen, för då kanske jag gör ilal andra foten också xD
jaja ska nu försöka ta duscha i badkaret utan att ramla i och ur, och sen se nått tvprogram vi spelat in och sen senare åka till kenneth föräldrar =)
Ha det bra allihopa =) !
ingen träning på länge....
Sitter här med foten inlindad i bandage och har stolen som stöd. Jag har fått två nya vänner som bokstavligen kommer stötta mig den närmaste framtiden; kryckorna, & dom står inom närhåll, och är redo att hjälpa mig i minst 10 dagar.
Hur har jag då lyckats denna gång, jo jag var lite ovanligt klumpig,
Skulle försöka häva mig upp i dom romerska ringarna, men jag misslyckades, ( är inte precis stolt över mina armmuskler xD ^^ ) tappade greppet och landade snett på Emmas fot (förlåt). Jag ?föll? sen på golvet ( jag låg ju på golvet, hur hadde jag annars hamnat där om jag inte föll ?) och kände en otroligt hemsk smärta i foten. Och allt jag tänkte på var att få av den himla skon. Jag kämpade med den medans kinderna blev blöta av tårarna för smärtan var nästan outhärdlig ( har dock en låg smärtgräns =S ). Kompisarna såg mig, kom och hjälpte mig, frågade hur det var och kallade på läraren då dom insåg situationen. Med stöd av dom kom jag in på omklädningsrummet där vi kylde min fot i duschen*Kallt* Sen kom skolsköterskan kollade lite på foten och la bandage om foten. Dom beslutar att ringa mamma då jag ligger på bänken och gråter. Där på bänken har jag superont i foten där smärtan dunkar, kommer i vägen och strålar upp i benet. Jag kom även ibland in i hyperventelaradne andning, och spände mitt ben ( som inte var skadat) och även händerna. Skaka gjorde jag också. Det snurrade även i huvudet, så ibland kändes det som om jag svävade bort från platsen, det onda försvann, men glömde dock att andas, men så helt plöstligt börjar någon alltid ropa mitt namn och ruska på mig och återupprepa igen att jag måste vara vid medvetande tills ambulansen kommer. ( som dom ringde strax efter att mamma kom.) Mina tre underbara kompisar, linn, linnéa och emma stod där hela tiden med mig. Dom sa lugnande ord till mig och höll mig i händerna ( inte till annledningen ni tror, men för att jag har lärt mig hantera atackerna och visste därför att om jag hpller någon i handen så spänner jag den inte, för vill inte göra illa dens hand.) Tack för att ni fanns där och hjälpte mig tillsammans med kicki.
Ambulans kom, körde in på sjukhuset. Där jag röntgades efter så klart en himla lång tid. (Det går ALDRIG fort på sjukhuset =S ) sen då dom fått svaren säger dom att mitt ledband har dragits loss och snärtat till och slagit loss en benflisa. Så måste kabnske operera för att ta bort benflisan, men det skulle nån doktor bedömma. så jag får se ifall dom kontaktar oss i morn eller i övermorgon (torsdag)
Dom beslutar att jag ska gå på kryckor. Visstja, mamma fick den fina iden att jag ska testa gå på foten. Smärtan och yrsen av att bara sätta mig upp får tåranra än en gång att komma. Och då jag igen skulle testa gå så grät jag och gnydde att jag inte kunde få benet att röra sig. Så jag fick sätta mig igen. Så dom komoch la nytt bandage om foten. Fick även i varven äta för första gången sen 07.30. då var jag hungrig kan jag lova! ^^
sen då jag satt i rullstolen för att ta mig till sjuktransporten så skulle mamma på få mig skon och började lirka på den och vikcka på foten. men då skrek jag av smärta och efter några vält valda svordommar ( åt smärtan, min klumpighet och skon, inte åt mamma) så tog jag på mig skon själv.
Sen vid 4 kom Taxin, så var på sjukhuset i 4 timmar...
& nu kan jag inte stödja på foten, emn ska försöka om några dar, ska även ha taxi till och från skolan,
så var på sjukhuset 4 timmar. Kan nu inte stödja på foten, pga smärtan. senare ska jag göra några övningar då det börjar kännas bättre. får heller inte träna karate på typ en månad, alltså ingen gradering för mig
Nu ska jag hoppa upp för trappan, och inte ramla och sen se om jag kan sova trots foten.
Tack igen Linn, Emma och Linnéa
& ni som hjälpte mig.( sjuksköterskan, mamma, ambulanskillarna, & alla andra på sjukhuset )
Godnatt, i morn är en ny dag, & jag får vara hemma :D
Hur har jag då lyckats denna gång, jo jag var lite ovanligt klumpig,
Skulle försöka häva mig upp i dom romerska ringarna, men jag misslyckades, ( är inte precis stolt över mina armmuskler xD ^^ ) tappade greppet och landade snett på Emmas fot (förlåt). Jag ?föll? sen på golvet ( jag låg ju på golvet, hur hadde jag annars hamnat där om jag inte föll ?) och kände en otroligt hemsk smärta i foten. Och allt jag tänkte på var att få av den himla skon. Jag kämpade med den medans kinderna blev blöta av tårarna för smärtan var nästan outhärdlig ( har dock en låg smärtgräns =S ). Kompisarna såg mig, kom och hjälpte mig, frågade hur det var och kallade på läraren då dom insåg situationen. Med stöd av dom kom jag in på omklädningsrummet där vi kylde min fot i duschen*Kallt* Sen kom skolsköterskan kollade lite på foten och la bandage om foten. Dom beslutar att ringa mamma då jag ligger på bänken och gråter. Där på bänken har jag superont i foten där smärtan dunkar, kommer i vägen och strålar upp i benet. Jag kom även ibland in i hyperventelaradne andning, och spände mitt ben ( som inte var skadat) och även händerna. Skaka gjorde jag också. Det snurrade även i huvudet, så ibland kändes det som om jag svävade bort från platsen, det onda försvann, men glömde dock att andas, men så helt plöstligt börjar någon alltid ropa mitt namn och ruska på mig och återupprepa igen att jag måste vara vid medvetande tills ambulansen kommer. ( som dom ringde strax efter att mamma kom.) Mina tre underbara kompisar, linn, linnéa och emma stod där hela tiden med mig. Dom sa lugnande ord till mig och höll mig i händerna ( inte till annledningen ni tror, men för att jag har lärt mig hantera atackerna och visste därför att om jag hpller någon i handen så spänner jag den inte, för vill inte göra illa dens hand.) Tack för att ni fanns där och hjälpte mig tillsammans med kicki.
Ambulans kom, körde in på sjukhuset. Där jag röntgades efter så klart en himla lång tid. (Det går ALDRIG fort på sjukhuset =S ) sen då dom fått svaren säger dom att mitt ledband har dragits loss och snärtat till och slagit loss en benflisa. Så måste kabnske operera för att ta bort benflisan, men det skulle nån doktor bedömma. så jag får se ifall dom kontaktar oss i morn eller i övermorgon (torsdag)
Dom beslutar att jag ska gå på kryckor. Visstja, mamma fick den fina iden att jag ska testa gå på foten. Smärtan och yrsen av att bara sätta mig upp får tåranra än en gång att komma. Och då jag igen skulle testa gå så grät jag och gnydde att jag inte kunde få benet att röra sig. Så jag fick sätta mig igen. Så dom komoch la nytt bandage om foten. Fick även i varven äta för första gången sen 07.30. då var jag hungrig kan jag lova! ^^
sen då jag satt i rullstolen för att ta mig till sjuktransporten så skulle mamma på få mig skon och började lirka på den och vikcka på foten. men då skrek jag av smärta och efter några vält valda svordommar ( åt smärtan, min klumpighet och skon, inte åt mamma) så tog jag på mig skon själv.
Sen vid 4 kom Taxin, så var på sjukhuset i 4 timmar...
& nu kan jag inte stödja på foten, emn ska försöka om några dar, ska även ha taxi till och från skolan,
så var på sjukhuset 4 timmar. Kan nu inte stödja på foten, pga smärtan. senare ska jag göra några övningar då det börjar kännas bättre. får heller inte träna karate på typ en månad, alltså ingen gradering för mig
Nu ska jag hoppa upp för trappan, och inte ramla och sen se om jag kan sova trots foten.
Tack igen Linn, Emma och Linnéa
& ni som hjälpte mig.( sjuksköterskan, mamma, ambulanskillarna, & alla andra på sjukhuset )
Godnatt, i morn är en ny dag, & jag får vara hemma :D
Ljuset leder mig genom tunneln, hoppas jag
sitter här med smörjig kärlekslåtar och funderar på vad kärlek är.
Jag disskuterar det med min självfrände och vi är vandrar lika mkt i mörket utan svar båda två.
"Jag träffar en kille & jag ger han mitt hjärta.
Han tackar och ler stolt men visar inga tecken påå att han vill ge mig sitt.
Han vänder sig om och går sin väg och vid närmaste soptunna släpper han ner mitt hjärta lite nonchalant och får det att se ut som om det vore skräp.
Jag försäker kämpa emot men ordet "idio" skriks ut ur min mun. Han vänder sig om och skrattar och går sen iväg igen.
När jag går förbi soptunnan spottar jag efter det.
- Det är mina känslor för dig! skriker jag.
Jag tar mitt hjärta och låser in det i ett säkert kassaskåp.. Aldrig mer ska jag lita på någon igen.... "
Detta skrev jag den 17 december 2007.
Jag skulle nog vilja låsa in mitt hjärta, men någon del av mig säger att jag inte ska göra det. Kankse sätta ett säkert lås som bara kan brytas av "the truth love-kiss" som dom säger i filmen "förtrollad"
Fortrafande i mitt förhållande, men bara han kan visa vad det betyder. Jag gö allt för att få det funka, men ska inte båda två göra det?
//En som snart, ger upp hoppet om kärlek, men tycks ändå mot alla slutet av tunneln där det är ljust och kärlek glimtar för mig.
Jag disskuterar det med min självfrände och vi är vandrar lika mkt i mörket utan svar båda två.
"Jag träffar en kille & jag ger han mitt hjärta.
Han tackar och ler stolt men visar inga tecken påå att han vill ge mig sitt.
Han vänder sig om och går sin väg och vid närmaste soptunna släpper han ner mitt hjärta lite nonchalant och får det att se ut som om det vore skräp.
Jag försäker kämpa emot men ordet "idio" skriks ut ur min mun. Han vänder sig om och skrattar och går sen iväg igen.
När jag går förbi soptunnan spottar jag efter det.
- Det är mina känslor för dig! skriker jag.
Jag tar mitt hjärta och låser in det i ett säkert kassaskåp.. Aldrig mer ska jag lita på någon igen.... "
Detta skrev jag den 17 december 2007.
Jag skulle nog vilja låsa in mitt hjärta, men någon del av mig säger att jag inte ska göra det. Kankse sätta ett säkert lås som bara kan brytas av "the truth love-kiss" som dom säger i filmen "förtrollad"
Fortrafande i mitt förhållande, men bara han kan visa vad det betyder. Jag gö allt för att få det funka, men ska inte båda två göra det?
//En som snart, ger upp hoppet om kärlek, men tycks ändå mot alla slutet av tunneln där det är ljust och kärlek glimtar för mig.
Love, whata hell is that?
Vad fan är kärlek för något?
Visst jag kankse överreagerade, men han brydde sig inte ett skit och nästan skrattade åt det. Han sa inte heller " I love you"
Jag vet, jag kanske misstolkar det totallt, han kanske inte måste säga det, men han brukar det, tills för några dagar/vecka sen.
Men jag vet att sist någon inte sa " jag älskar dig" så betydde det slutet för oss nästa dag...
Så hur ska detta sluta?
Ska han nu komma om några veckor och säga
" jag gör slut, & jag har inte älskat dig på jättelänge"
då jag frågar varför.
"för att vara snäll"
Får jag något sådant svar pallar jag fan inte med kärleken. Visst, jag vet att den förhoppningsvis finns där ute, om nu någon kunde visa mig den.
Men jag menar även om personen är underbar, som denna var i början, hur blir det då senare?
Kan någon vara snäll och visa motsassten?
;( ....
Jag tror jag blir nunna igen xD
Visst jag kankse överreagerade, men han brydde sig inte ett skit och nästan skrattade åt det. Han sa inte heller " I love you"
Jag vet, jag kanske misstolkar det totallt, han kanske inte måste säga det, men han brukar det, tills för några dagar/vecka sen.
Men jag vet att sist någon inte sa " jag älskar dig" så betydde det slutet för oss nästa dag...
Så hur ska detta sluta?
Ska han nu komma om några veckor och säga
" jag gör slut, & jag har inte älskat dig på jättelänge"
då jag frågar varför.
"för att vara snäll"
Får jag något sådant svar pallar jag fan inte med kärleken. Visst, jag vet att den förhoppningsvis finns där ute, om nu någon kunde visa mig den.
Men jag menar även om personen är underbar, som denna var i början, hur blir det då senare?
Kan någon vara snäll och visa motsassten?
;( ....
Jag tror jag blir nunna igen xD
Elin
Jag har ju turen att ha hittat värdens finaste bästis, & då jag ändå var i färd med att lägga ut bilden på linn,linnéa & emma så ville jag ju inte lämna elin utanför =)
Tack för att du finns, min prinsessa & ängel!
Tack för att du finns, min prinsessa & ängel!
Så var man tillbaka i verkligheten igen....
Hur lite jag än vill, så är vardagen, verkligheten här igen för att skörda sina offer.
Man hör allt, men lådsas som om det är knäpptyst. När ska vi börja protestera? När ska vi börja säga imot eller ens ge igen?
Det är förnedrande, men alla lådsas bara som om det regnar.. Även jag.... Jag blir så himla arg, vill bara skrika rätt ut att dom ska hålla käften. Men jag förblir tyst och låter ilskar sjuda inom mig för att sen försvinna...
Visst jag hade inte sett fram emot skolan, men jag hade glömt den sanna verkligheten i den. Men nu är iaf första dagen genomklarad. Bara ca 6 veckor kvar.
Sen är det jul! Hur mycket jag än har kämpat imot först hösten och nu julen så är den snart här, jag menar nyss var det ju sommarlov och nu är det November och snö på marken! =O
Fast en sak jag ser fram emot med snön och vinter är att få åka pulka ;D .
& Jag vill även sätta Jason på en pulka eller något, för han har kanske inte har åkt så mkt, eller så har han det, jag vet inte ^^
Did you herd that Jason? I gonna take you out to go on a sledge i our garden ^^ And btw when I now write at english so you can understand, ( when I remeber to give you the addres) I just whant say that I love you <3
Visstja, en possetiv sak med skolan var att träffa dom kära vännerna som jag inte har träffat eller knappt talat med på 3 veckor! Så himla kul att se er igen!
( bilden raderad pga personers missnöje ;) )
Ni betyder supermycket för mig!
Skulle inte klara mig utan er!
Nu känns det som jag har skrivit allt jag tänkt skriva för dagen.
Det känns som om någon kommer bli sårad, och jag hoppas att det blir jag. För det kan jag hantera, men jag kan inte hantera om det är jag som sårar någon annan. & Jag tänker inte såra någon, så jag bara väntar på att jag kommer springa in på mitt rum och göra min kundde både blöt och svart med maskara.
Låter sjukt, jag vet. Men sån är jag. Vill ta den värsta smällen, slänga mig framför mina kompisar. För vad skulle jag göra om dom försvann....?
Man hör allt, men lådsas som om det är knäpptyst. När ska vi börja protestera? När ska vi börja säga imot eller ens ge igen?
Det är förnedrande, men alla lådsas bara som om det regnar.. Även jag.... Jag blir så himla arg, vill bara skrika rätt ut att dom ska hålla käften. Men jag förblir tyst och låter ilskar sjuda inom mig för att sen försvinna...
Visst jag hade inte sett fram emot skolan, men jag hade glömt den sanna verkligheten i den. Men nu är iaf första dagen genomklarad. Bara ca 6 veckor kvar.
Sen är det jul! Hur mycket jag än har kämpat imot först hösten och nu julen så är den snart här, jag menar nyss var det ju sommarlov och nu är det November och snö på marken! =O
Fast en sak jag ser fram emot med snön och vinter är att få åka pulka ;D .
Did you herd that Jason? I gonna take you out to go on a sledge i our garden ^^ And btw when I now write at english so you can understand, ( when I remeber to give you the addres) I just whant say that I love you <3
Visstja, en possetiv sak med skolan var att träffa dom kära vännerna som jag inte har träffat eller knappt talat med på 3 veckor! Så himla kul att se er igen!
( bilden raderad pga personers missnöje ;) )
Ni betyder supermycket för mig!
Skulle inte klara mig utan er!
Nu känns det som jag har skrivit allt jag tänkt skriva för dagen.
Det känns som om någon kommer bli sårad, och jag hoppas att det blir jag. För det kan jag hantera, men jag kan inte hantera om det är jag som sårar någon annan. & Jag tänker inte såra någon, så jag bara väntar på att jag kommer springa in på mitt rum och göra min kundde både blöt och svart med maskara.
Låter sjukt, jag vet. Men sån är jag. Vill ta den värsta smällen, slänga mig framför mina kompisar. För vad skulle jag göra om dom försvann....?
en droppe blev 2 droppar som blev 3...
sanningen börjar sippra ut....
så det finns sagt, men lär ändå inte vandra längre, så vardagen fortsätter..
så det finns sagt, men lär ändå inte vandra längre, så vardagen fortsätter..
Vill helst bara få tiden att stanna, så att natt aldrig blir dag och verklighet....
Helst skulle jag väl vilja springa ut och lägga mig under stjärnorna. Med mp3:n i örorna och bara ligga där på gräset och se upp mot stjärnorna... Stjärnorna.. dom känns så fridfulla. Vad jag än säger så håller dom det hemligt. Fast jag vet att jag inte behöver uppsöka stjärnonra för att finna tryghet. Fast det vet jag vart jag kan finna förutom under himlen. Men ingen är här med mig för stunden, eller jo, men inte fysiskt...
Ni kanske undrar vad jag gör uppe nu... Men vill inte lägga mig, för det betyder att söndagen kommer fortare, & söndagen betyder snart vardag. Jag vet inte varför men jag vill inte att det ska bli vardag igen.
Vet precis vad jag ska göra imorgon och jag gillar det inte, helt normala saker, men ändå känns det inte kul .
haha nu kan jag ju verkligen inte ge ut bloggen på länge. Vem vet vilka som då skulle läsa, då skulle dom säkert tro att något är fel, men det är det ju inte. eller?
Livet är kanske såhär?
no lies, but no truth, I scream for help, I give you clues, but then I joke away it and pretend like it´s nothing. And how can you help me, if I don´t even understand self whats wrong. What a hell am I doing? I whant your help, but I know, nothing is wrong. so how can you help?
vill sudda allt..
Jah mår toppen, eller hur?
värden, jag mår underbart toppen.
-Jag har saknat dig.
"Min kropp, eller min själ?"
Hans hand slinker ner innanför mina jeans.
Han tar min hand och för ner den i sina jeans.
"Jag känner illamåendet svälla över mig"
Motvilligt gör jag det lite skönt för honom,
men efter några sekunder känns det fel.
Jag drar upp handen,
försöker dra upp hans hand,
men han är starkare och håller den kvar.
"Jag ger mig, Jag älskar ju honom"
Han tar min hand och tvingar tillbaka den under sina jeans.
Då min hand vilar där kysser han mig och viskar:
-Jag älskar dig.
-Jag älskar dig med.
Jag försöker lite försiktigt dra bort min hand.
Han håller den bestämt kvar.
-Är allting okej?
- Ja, ljuger jag och viker undan blicken för att
dölja skammen....
Jag hittade denna text, så himla hemskt.
Jag är glad att min pojkvän är supersnäll och mån om mina känslor... <3
Nu är klockan himla mkt, men jag sitter här så länge du min vän är här. Tillsammans är vi starka.
Tack för att du finns, & glöm aldrig att jag finns här för dig! Jag försöker iaf allt jag kan, men ibland känns det som om jag sviker dig och är helt mållös... Jag fäller en tår iför jag är ledsen för att du är det, men istället ska jag ju torka dina, men misslyckad totalt. vad för vän är jag då? Jag önskar att jag kunde göra mer...
Jag tror att jag klarade mig undan.
Mina händer skakade, mina ben spänndes, andningen blev nästintill hyperventelerande. tårarna brände i ögonen...
Men nu, jag klarade mig! så himla glad jag blev, för det skrämmer skiten ur mig.
Jag börjar bli bra på att hantera det. lite smått stolt faktist ;-) fast jag fick ju hjälp från en ängel =).
Tack för att du finns!
Ni kanske undrar vad jag gör uppe nu... Men vill inte lägga mig, för det betyder att söndagen kommer fortare, & söndagen betyder snart vardag. Jag vet inte varför men jag vill inte att det ska bli vardag igen.
Vet precis vad jag ska göra imorgon och jag gillar det inte, helt normala saker, men ändå känns det inte kul .
haha nu kan jag ju verkligen inte ge ut bloggen på länge. Vem vet vilka som då skulle läsa, då skulle dom säkert tro att något är fel, men det är det ju inte. eller?
Livet är kanske såhär?
no lies, but no truth, I scream for help, I give you clues, but then I joke away it and pretend like it´s nothing. And how can you help me, if I don´t even understand self whats wrong. What a hell am I doing? I whant your help, but I know, nothing is wrong. so how can you help?
vill sudda allt..
Jah mår toppen, eller hur?
värden, jag mår underbart toppen.
-Jag har saknat dig.
"Min kropp, eller min själ?"
Hans hand slinker ner innanför mina jeans.
Han tar min hand och för ner den i sina jeans.
"Jag känner illamåendet svälla över mig"
Motvilligt gör jag det lite skönt för honom,
men efter några sekunder känns det fel.
Jag drar upp handen,
försöker dra upp hans hand,
men han är starkare och håller den kvar.
"Jag ger mig, Jag älskar ju honom"
Han tar min hand och tvingar tillbaka den under sina jeans.
Då min hand vilar där kysser han mig och viskar:
-Jag älskar dig.
-Jag älskar dig med.
Jag försöker lite försiktigt dra bort min hand.
Han håller den bestämt kvar.
-Är allting okej?
- Ja, ljuger jag och viker undan blicken för att
dölja skammen....
Jag hittade denna text, så himla hemskt.
Nu är klockan himla mkt, men jag sitter här så länge du min vän är här. Tillsammans är vi starka.
Tack för att du finns, & glöm aldrig att jag finns här för dig! Jag försöker iaf allt jag kan, men ibland känns det som om jag sviker dig och är helt mållös... Jag fäller en tår iför jag är ledsen för att du är det, men istället ska jag ju torka dina, men misslyckad totalt. vad för vän är jag då? Jag önskar att jag kunde göra mer...
Jag tror att jag klarade mig undan.
Mina händer skakade, mina ben spänndes, andningen blev nästintill hyperventelerande. tårarna brände i ögonen...
Men nu, jag klarade mig! så himla glad jag blev, för det skrämmer skiten ur mig.
Jag börjar bli bra på att hantera det. lite smått stolt faktist ;-) fast jag fick ju hjälp från en ängel =).
Tack för att du finns!
